Ledare: Bakåt eller framåt på söndag?

Jag gav mina vänner en öppen fråga – vad är allra viktigast att lyfta i valets slutspurt. Många svarade, men det var helt tydligt att det är två ämnen som framstår som allra viktigast: Miljön och kampen mot främlingsfientligheten: ”Klimatet tas inte på allvar”, ”varken Löfvén eller Reinfeldt vill tala om klimat och miljö”, ”Vi måste lyfta medmänsklighet och tolerans”, ”Kampen om tredjeplatsen i svensk politik”, ”9 av 10 svenskar är fortfarande inte rasister”, ”Tänk er tanken att ha en sverigedemokrat som andre vice talman i riksdagen som skall representera Sverige – hemskt”.

Jag håller helt med. I den stora politiska debatten diskuteras fortfarande inte miljö och klimat. Vi behöver politiker som brinner för frågorna för nu är det bråttom. Det valmanifest som våra nuvarande regeringspartier nyligen släppte är ett svek mot kommande generationer. Mindre än tre procent av Alliansens satsningar går till klimatet samtidigt som vi vet att klimatutsläppen måste börja minska kraftigt de kommande fyra åren.
I stället för att vilja vara med och ta ansvar för en hållbar utveckling väljer företrädare från till exempel Centerpartiet att skälla ut Miljöpartiets förslag om höjd bensinskatt samtidigt som de själva i smyg föreslår höjd bensinskatt genom en förhöjd koldioxidskatt. Det fungerar inte att varje valrörelse sopa miljöfrågorna under mattan! Och den samhällsomställning som krävs för att lösa dem kommer självklart att märkas. En hållbar miljö- och klimatpolitik behöver högre bensinskatt, fler järnvägsspår och ekologiskt jordbruk, liksom satsningar på lokal och regional nivå – exempelvis vegetariska dagar i Örebros skolor, satsningar på cykelvägar i stället för bilvägar i hela Örebro län, en spårbunden länspendel och laddningsstationer för elbilar i länet.

I valstugan i Örebro de senaste veckorna har det varit högtryck i besöksstatistiken. Främst är det skolungdomar som är på jakt efter svar till skolarbeten, men många av dem verkar även genuint intresserade av politik. Många är oroade över miljön. I den arsenal av frågor som ställs märks dock en skillnad från tidigare val. Migrationspolitiken ingår alltid som en del i frågeställningen. ”Vad tycker du om invandrare?” är en fråga som jag inte har fått under valrörelserna 2002 och 2006 och väldigt lite under 2010. Nu finns den på agendan och det skrämmer mig.

Samtidigt mobiliserar de främlingsfientliga via annonser i tidningar och på sociala medier, i ljustavlor när jag cyklar upp på stan och i reklamfilmer som fyller våra tv-rum. Sverigedemokraterna satsar på supervalåret 2014. Totalt har SD cirka 50 miljoner kronor att använda till valkampanj. Det pågår en köpt normaliseringsprocess som vi måste bekämpa. Vi måste sprida kunskapen att inte sedan 1930-talet har extremhögern varit så stark i Europa. Redan år 1997 jämförde Expo extremhögerns styrka land för land i Europa på 1930-talet med dagsläget. En jämförelse som visade att den högerextrema rörelsen i flera länder till och med var starkare i nutid än vid sista jämförbara fria val före 1930-talets maktövertaganden. Det är där vi står i dag. 

På söndag avgör vi tillsammans om Sverigedemokraterna blir Sveriges tredje största parti. Det parti som är tredje störst kommer att få en stor tyngd i debatten de kommande åren och påverka oss för en lång tid framöver. Är det verkligen främlingsfientliga problemformuleringar som skall vinna över viktiga samhällsfrågor som klimat, miljö och jämställdhet? Jag vågar fortfarande hoppas att människors ansvar för en hållbar och medmänsklig framtid kommer att segra på söndag. Men söndagens resultat är inget som bara händer. Det är vi som bestämmer riktningen – bakåt eller framåt.