Ledare: Avslag till varje pris ett haveri

Kalla faktas” program “Avslag till varje pris” sände en chockvåg genom landet. Med en dold kamera filmades en föreläsning där det privata konsultföretaget Kommunlex AB ägare Jonas Reinholdsson i en raljerande ton ger kommunala tjänstemän råd om hur de kan hitta kryphål i lagen om personlig ­assistans och service, LSS, för att ge avslag till dem som söker bistånd.

Vi får bland annat bevittna hur sjuårige Jack från Lundby, som lider av en CP-skada, inte får behålla sin stödfamilj och hur Camilla från Lerum inte längre får åka på läger. Jonas Reinholdsson karakteriserar personer med funktionsnedsättning som ”en förhållandevis liten grupp som äter mycket pengar” och rekommenderar kommunen att minska på tvålanvändningen när funktionshindrade duschar. Närvarande kommunchefer och handläggare skrattar och applåderar.

Privata aktörer åker land och rike runt och tjänar miljoner för att lära kommunerna hur de kan undvika att ge stöd till personer med funktionsnedsättning. För drygt 2 500 kronor per person kan kommunerna köpa tips av Kommunlex om hur de kan dra ner på sina kostnader inom skola, äldreomsorg och inom LSS.

När Reinholdsson kritiserar kostnaderna för den personliga assistansen mjölkar han samtidigt kommunerna på sammanlagt 25 miljoner i kursavgifter. Han visar stolt hur han utfört uppdrag för över 270 svenska kommuner och landsting samt ett stort antal andra myndigheter och organisationer.

Tyvärr är han inte ensam i en bransch som predikar marknadens höga visa och hur perspektivet flyttas från livskvalitet och rätten att leva ett liv som alla andra till målet att spara pengar. Konsultbranschen har blivit en stat i staten.

LSS, det vill säga lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade trädde i kraft den 1januari 1994. Bengt Lindqvist, biträdande socialminister i dåvarande s-regeringen tillsatte 1989 den utredning som ledde fram till lagen som ger rätt till personlig assistans, ledsagare och stödfamilj. Bengt Westerberg, folkpartistisk socialminister i en borgerlig regering, undertecknade den proposition som satte lagen i kraft.

LSS är en rättighetslag där ekonomiska överväganden inte får ligga till grund för besluten. LSS och assistansreformen är en frihets- och jämlikhets­reform snarare än en reform för bättre social omsorg. Det handlar ytterst inte om kronor utan om lagliga rättigheter och människors lika värde. Grunden måste vara att den kompetensutveckling som köps in ska hjälpa kommunerna att följa intentionerna, inte att motverka den.

Det har rått partipolitisk enighet om att personer med grava funktionsnedsättningar ska få sådan hjälp att de kan leva som andra. Den politiken har legat fast och den lagstiftning som ger personer med olika behov rätt till assistans har starkt stöd. Men de senaste årens domstolsärenden som berör personlig assistans visar att denna rättighetslag ofta villkoras mot kommunernas och Försäkringskassans budget.

Vad vi nu upplever är något av ett moraliskt och etiskt haveri. Personer med funktionsnedsättning betraktas av konsulter och kommuner som en belastning i stället för den resurs de faktiskt är. Förutom att avslag på beslut om assistans innebär en kraftigt försämrad livskvalitet för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga så påverkar det långsiktigt kommunernas ekonomi.

Förutom att en stor del av pengarna som satsas på assistans kommer tillbaka till samhället i form av skatteintäkter så innebär assistansen också andra stora samhällsvinster. Kommunernas agerande undergräver en lag som ska säkra rättig­heter för människor med funktionsnedsättning. Detta är oacceptabelt.

Tillämpningen av en rättighetslagstiftning får inte påverkas av vilken samhällsinstans som ska stå för kostnaden eller vilket budgetutrymme som finns. Ytterst är det ett politiskt ansvar att se till att de lagar som stiftats också följs. Och i det sammanhanget har den styrande borgerliga alliansen ett stort ansvar för att skyndsamt verkställa riksdagens beslut om en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering.

För att citera Heidenstams “Medborgarsång”, fortfarande är det “skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”
Bengt Silfverstrand