BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Anställningsformen innebär att anställningen varar under en begränsad period. Ofta sträcker sig den sig inte längre än ett timjobb, men den kan också vara en månad eller längre. Det kan innebära att den som är anställd per timme inte vågar lämna telefonen i väntan på att bli inringd för ett jobb, och att alla andra aktiviteter får vänta. Det är de mest prekära anställningsformerna som ökar mest. Till Kommunal sektion Uppsala hör ofta medlemmar av sig och vill ha hjälp att räkna sina LAS-dagar – uppnår de tillräckligt många dagar får de rätt till en tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Alldeles nyligen trodde en medlem sig ha förtur till en tillsvidareanställning eftersom hen hade vikarierat på tjänsten som skulle tillsättas. Men eftersom LAS- företrädet inte hade uppfyllts tillsattes tjänsten av någon annan trots att medlemmen hade kompetensen som krävdes. Enligt Lagen om anställningsskydd övergår en allmän visstidsanställning inte till en fast anställning förrän en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod.
Kommunal har under åren samlat fakta och skrivit rapporter som belyser problemen med anställningsformen. Inom vård och omsorg har den ökat markant. Yrkesgruppen som allra tydligast sticker ut är vårdbiträden – 61 procent var tidsbegränsat anställda 2015. Det är alltså mer regel än undantag att som vårdbiträde arbeta på ett tidsbegränsat kontrakt. Som Kommunals medlem Aisha beskriver i Rapporten Status: Prekär där medlemmar som var registrerade som tidsbegränsat anställda i Kommunal Stockholms medlemsregister djupintervjuas.
”Jag har jobbat och betalat skatt hela mitt liv i Sverige men har aldrig haft en fastanställning. Så fort man närmar sig målet, vad är det 740, 720 dagar? slutar de boka in dig. Då är man plötsligt ute ur bilden.
Först började jag som vårdbiträde, sedan sa min chef att jag måste utbilda mig för att få fastanställning. Att Stockholms stad krävde det. Då gick jag Yrkesvux och utbildade mig till undersköterska. När jag pluggade jobbade jag också, ekonomin måste ju gå ihop. Jag brukade jobba på nätterna och plugga på dagarna. Men när jag var färdig fick jag ändå inte fast jobb.”
De flesta med allmän visstidsanställning arbetar deltid, har lägre lön, tuffare arbetsmiljö och lever ofta med känslan av att de är utbytbara. De måste hela tiden vara på topp och prestera mycket för att få komma tillbaka till arbetsplatsen nästa gång det behövs arbetskraft.
Det växer fram en ny grupp medborgare som lever med få möjligheter att planera sitt liv eller känna trygghet i sin försörjning. Därmed får de också svårare att komma in på bostadsmarknaden, högre hälsorisker eftersom de inte har möjligheter att återhämta sig, och svårt att planera semester. Det är inte bara unga personer som drabbas. Medel-åldern ökar i gruppen med otrygga anställningar så mycket att den inom kommun och landsting 2014 nådde medelåldern 37 år.
Vad händer på arbetsplatsen när verksamheten inte kan bedrivas utan tim- och behovsanställda? Vi blir alla otrygga på arbetsplatsen och saknar kontinuitet. Scheman med ”vakanta” tjänster skapar en oro på flera olika sätt. Vem blir min arbetskamrat i morgon? Har den personen rätt kunskaper för att utföra arbetet på ett bra sätt? Vad kommer att krävas av mig? Blir brukarna oroliga? Måste jag arbeta ensam under arbetspasset om chefen bara har satt in vikarie på halva tiden för att spara pengar?
Rekryteringsbehovet är stort inom vård och omsorg där kraftiga åtgärder behövs för att lyckas uppfylla behovet av utbildade medarbetare.
Därför är det otaktiskt av arbetsgivarna att offra möjligheten till goda rekryteringar bara för att man önskar kunna säga upp med kort varsel. Om vi vill att vårdpersonalen ska kunna utföra sitt jobb med yrkesstolthet, vilket är det långsiktigt bästa också i de verksamheter de jobbar, så krävs tillsvidareanställning, heltid och trygg försörjning.
