På tisdag är det "tisdag efter den första måndagen i november", och eftersom det är år 2016 så innebär det att det är presidentval i USA. Kampanjen har varit omöjlig att undvika, om man likt de flesta hänger i onlinevärlden. Man har varit med förr, när vi på östra sidan Atlanten sagt "inte kan de väl välja si eller så", exempelvis George Bush före Al Gore år 2000. Men det gjordes. Så jag ger ingen profetia av resultatet. Av de två som det står mellan hoppas jag verkligen på Hillary Clinton, det är tillräckligt oroligt i världen ändå, utan Donald Trump som världsmaktslandets ledare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jag vill gärna att vi byter det svenska statsskicket monarki till republik. Huruvida vi då kommer välja president eller ha något annat system, det får framtiden förhoppningsvis utvisa. Den cirkus som är kring amerikanska presidentvalet brukar ofta komma som argument mot oss republikananhängare: Vill ni ha det som i USA? Men den jämförelsen är inte relevant. Vi står Finland nära, både geografiskt och demografiskt. Det vore mer relevant att jämföra oss med dem, och inte verkar presidentvalen i grannlandet vara några särdeles extravaganta tillställningar?
Hur en eventuell statschefstillsättning skulle gå till här om kungahuset slutar vara huvudproducent av statschefer vet vi inte nu. Det har inte tillsatts någon statlig utredning kring det. Men om vi skulle införa en republik med president så blir det troligtvis valkampanjer så som vi är vana att ha inför våra övriga val. Lite lagom sådär. Jag tror ingen behöver oroa sig för att det skulle bli någon kostsam supershow. Skulle någon spexig politiker skoja till det med lite allsångstjim och dra en trudelutt så tror jag inte många skulle sjunga med bakom skämskudden.
Vi har dock en galenskap kring vårt statsskick vi också, trots avsaknad av tokmagnifika presidentvalskampanjer. Vi har statschefstillsättning via arvsmassa. Kring familjen Bernadotte pågår en ständig pr-show. Varje vecka, i diverse media, diskuteras de kungligas kläder, håruppsättningar och relationsspekulationer av hovreportrar. Kungens barnbarn exponeras till omvärlden bland annat via egna Facebooksidor – trots 13 års gräns. Det diskuteras alltid om, det är ju inte så att någon kunglighet själv är med och kommenterar. Det är som när man gick i mellanstadiet och diskuterade de ouppnåeliga högstadieelevernas bravader. Det händer att det nämns ett och annat uppdrag de kungliga sysslar med, men medialt framställs det som sekundärt.
För mig får de gärna hålla på med sina traditioner, men då som adelsfamiljen Bernadotte. Vill de hålla sig med kungliga titlar, jovisst, inte mig emot, men inte officiellt och inte på riktigt. Prinsessor och prinsar borde tillhöra vår historia. Folkvalda ledare i alla led, det är inte orimligt i en demokrati, gillar man inte vad som valts, så kan det bytas ut. Och absolut inget hindrar någon av de kungliga att ställa upp i politiska val om vi får en statsskicksförändring. Vore ganska intressant och se vad de tycker och går för i så fall.
Avslutningsvis så hoppas jag att vi på tisdag kan andas ut efter en lång oro, och att Donald Trump inte når sitt mål. Men inget känns självklart.
