Ledare: Att tända en eld

Alla har vi läst och hört om gifter i maten, gigantiska sopberg, plast i haven, klimatförändringar. Och vad gör vi? Sopsorterar och byter glödlampor! Vi har gjort vårt! Sedan är det upp till de som har makten att komma med lagar och förordningar. 

Men det fungerar inte. Redan 1962 kom Rachel Carson ut med sin bok ”Tyst vår”. På 70-talet var det stora debatter om multinationella företag och ökande mängder kemiska ämnen i maten och Björn Gillberg tvättade sin skjorta i Prädd (gräddersättningsmedel) för att visa att det var kemikalier och inte mat. De två och många fler tände varningseldar och befolkningen såg i ljuset av deras verk hur korrupta många företag var och vad de förstörde. 

På 90-talet falnade elden. Klimatavtalet i Paris 2015 har börjat få igång den igen. Det finns många som har en vilja till förändring, en eld inom sig. Jag tror att de flesta vill ha en förändring. Ensam är inte stark, en liten människa, en ensam pinne kan inte tända en eld. Men en människa kan vara gnistan som tänder andra. 

2011 ordnades en Framtidsvecka med bland annat Anders Persson som föredragshållare. Han berättade med glöd om hur situationen ser ut, men till skillnad från ”domedagsprofeterna” uppmanade han oss 15 personer att komma med lösningar. Det blev två sidor på blädderblocket. Vad är vi duktiga på? Vad kan vi göra med våra förmågor? Där tände Anders vår eld, han var startgnistan. Vi kan inte rädda världen, men vi kan göra vår kommun lite mer hållbar. Medan vi var ”eld och lågor” bestämde vi att vi skulle träffas igen och bytte mejladresser. Till nästa träff kom nästan alla! Vi har fortsatt att träffas, inspirerat varandra, haft studiebesök, fått med nya. Växlat upp engagemanget med att söka Leaderbidrag. Vi sökte för stadsodling, och strax innan det skulle skickas in slängde Eva in våra tankar på en solcellsanläggning också. Vi fick bidrag till solcellsprojektet! 

Det innebar att vi kunde ha informationsträffar, affischera och synas. Till ett infomöte kom 120 personer! Andelar till anläggningen sålde som smör i solsken, så nu sitter anläggningen på Lindeskolans tak och ger el. Men elden har inte falnat, nästa steg är att bygga ut anläggningen.

Stadsodlingen startades ändå, mark fick lånas av kommunen och fröer och annat köptes in. När de på kommunen såg att odlingen sköttes bra, så fick odlingsgruppen bidrag för att köpa fruktträd kommande år. I ett annat område har Jens startat en odling i sitt hyreshuskvarter, som även har bidragit till integration mellan människorna.

Så Anders Perssons glödande engagemang smittade verkligen! 

Kära läsare, vad kan DU göra? Inga hjältedåd behövs. Du kan börja med att inte köpa mer än det som är absolut nödvändigt för livet (kanske det svåraste). Cykla och promenera mer. Ta matlåda till jobbet och egen kaffemugg. Skippa Thailandsresan och åk Inlandsbanan i stället. 

Bjud hem en kompis eller granne på fika och prata ihop er om vad ni kan göra för att få ett bättre samhälle!