BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Utredningens förslag förser arbetsgivarna med konkurrerande fack att välja mellan. Det innebär att seriösa arbetsgivare som i grunden eftersträvar sjyssta villkor och bra arbetsförhållanden riskerar att slås ut mot mindre nogräknade konkurrenter, inte helt olikt vad som drabbat byggbranschen och systemen med billiga upphandlingar och underleverantörer. Att ställa fack mot fack innebär början på en nedåtgående spiral.
Liknande exempel återfinns hos Maersk själva, koncernen där APM terminals ingår. De har storsatsat på containermarknaden och kontrollerar för närvarande var femte container som fraktas över haven. Problemet är att man även har drivit på en destruktiv utveckling genom överinvesteringar i stora skepp, med överkapacitet och prisras som följd. Samtidigt har infrastrukturen för att ta emot de största skeppen inte funnits på plats i alla hamnar. Resultaten är global instabilitet och ren kapitalförstörelse; där man tvingats ställa både fartyg och avgångar för att hålla beläggningen uppe. Vilket påverkar lönsamheten.
Göteborgs Hamn är ingen liten affär för koncernen, då Maersk Line och APM terminals utgör de två huvudnaven för Maersks affärsområde. Hamnen befinner sig ännu en bra bit från automatisering – en dyr investering som en sviktande marknad inte nödvändigtvis finner lönsam att bekosta. Till skillnad från vad medierapportering sällan ger, är mänskliga kranförare högspecialiserade arbetare som lastar eller lastar av upp till 40 containrar i timmen genom att att svänga och lyfta 10-40 tons lådor med oerhörd precision. Snabbheten är delvis beroende av en balettliknande koordination mellan kranar och de truckar som anländer för att ta emot lasten, och små fördröjningar kan uppstå om en truck anländer några sekunder sent, eller om kranföraren plockar upp fel låda.
Det är i det här ledet en automatisering kan eliminera de små missar som uppstår med mänskliga förare – robotar är inte nödvändigtvis snabbare än människor. Men automatiseringen är inte ofrånkomlig. Som bland andra Fortune påpekar har låg tillväxt inom den globala containermarknaden skadat rederier som redan investerat mycket i att expandera, vilket ger att investeringar i hamnar inte nödvändigtvis kommer att ge avkastning. Den globala marknaden är även konjunkturkänslig, och i ljuset av den fortsatta och till synes förvärrade överkapaciteten i världens samlade containerfartygsflotta förutspås att rederiallianserna kommer att behöva fortsätta ställa in turer och lägga upp fartyg för att hålla uppe beläggningen.
Istället för att påbörja automatiseringen, vilket vid en liknande process i Rotterdam beräknas spara in cirka 20 procent av arbetsstyrkan, har man valt att spela ut facken mot varandra, försöka knäcka Hamnarbetarförbundet genom en långvarig lockout som drabbat hela den svenska ekonomin, avskedat anställda för att återanställa dem via bemanningsföretag samt att uppvakta regeringen om inskränkt strejkrätt och muddring av hamnen.
Detta är vad konkurrens ger, på marknadssidan – urholkade arbetsvillkor och en nedåtgående spiral för att kunna nå lönsamhet. Det är en destruktiv utveckling som egentligen inte borde beröra tjänstefack, men om utredningens förslag antas kan det bli svårt eftersom Saco-förbunden, som organiserar enligt yrkesförbundsprincipen (anställda med akademisk examen) och på de flesta arbetsplatser är en mindre part än de förbund som organiserar enligt industriförbundsprincipen (alla kollektivanställda eller alla på en arbetsplats).
En utredning om försvagad strejkrätt är en stor slägga att ta till för att lösa en lokal konflikt som även borde lösas lokalt, särskilt när den hotar fackföreningsfloran och balansen mellan parterna. Att öppna för avtalskonkurrens mellan fack gynnar heller inte LO:s organisationsprincip om att vara samordnade i en central organisation.
Marknaden är en sällsam best som skapar och förgör i ett. Om ens politiska ambition är att tämja den och föda befolkningen av, snarare än till, den bör man inte kasta kopplet rakt in i dess gap