Den danske provokatören Rasmus Paludan, med uppmärksammade kopplingar till ryska Wagnergruppen, döms nu för hets mot folkgrupp och förolämpning. Domen från Malmö Tingsrätt är välskriven.

Han döms inte för att ha bränt koranen – det är i sig inte straffbart. Han döms för att med hatiska yttranden uttryckt missaktning mot gruppen muslimer, samtidigt som han smetat in koranen med kiss och bajs.

För att missaktning ska vara straffbar måste den klart överskrida gränsen för saklig och vederhäftig diskussion. Men någon sådan saklig diskussion kunde förstås inte domstolen, ens med en välvillig tolkning, se att bajsmannen Paludan ägnat sig åt. Vi får se om detta står sig i högre instans. 

Förra veckan dömdes även den kvinna som uttryckt hat mot den tolvåriga majblommeförsäljaren Murhaf. Kvinnan, då medlem i SD, hade bland annat kallat honom "jävla blatteunge" på sociala medier.

Jag tycker att domstolen har agerat riktigt, i båda fallen. Att rikta grovt hat ska inte vara tillåtet mot någon grupp i samhället.

Tyvärr har denna självklarhet börjat ifrågasättas. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och SvD:s ledarskribent Mattias Svensson vill båda ta bort ordet missaktning ur lagstiftningen. Det enda straffbara ska vara att hota en annan grupp. 

Om dessa herrar fått sin vilja igenom hade både Paludans hetsande och att kalla Murfhaf för "blatteunge" varit fullt lagligt. Det är ju inget hot, bara hat.

Men det om något hade hotat yttrandefriheten. Demokratin är ett slags åsiktstorg där alla tankar ska få höras. Men om någon kommer till torget för att hota, hata och arrangera bokbål, finns risken att andra går därifrån.

Risken är stor att tolvåringar som kallas för "jävla blatteungar" drar sig undan det demokratiska samtalet, inte längre vill delta. Det är av det skälet de flesta demokratiska länder har lagar mot hets. Så bör det förbli.