Ledare: Att inte bli ett Trump-samhälle

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Jag ska inte gå djupare in på hur våra flöden på sociala medier blir ekokammare av bekräftelserundgång, eller nätmediernas dagiskommunikation (den som har effektivast click baits vinner).

Nej, det som måste lyftas mer, också utanför journalistkretsar, är politikers pr-träning. Den skapar grogrund för politikerförakt och en känsla av att politiker är fejk. De som tycker att politisk korrekthet är något dåligt, gör det kanske i frustration över denna upplevda brist på mänsklighet. Det är sådant som Trump, Åkesson och andra populister får högoktanig gödning av. De framstår nämligen som mer äkta, kanske helt eller delvis idioter, men i alla fall äkta. Det räcker för att vinna förtroende.

All mediaträning är förstås inte ogynnsam. Det är bra att ha funderat på sina budskap och argument, att vara förberedd. Samtidigt kan det redigerade budskap som kommuniceras bli rysligt ytligt. Vi mediekonsumenter och medborgare bidrar genom att kölhala politiker som uttrycker sig dåligt och fnysa att de är oprofessionella. 

När en politiker presenterar pr-avdelningens Fördelaktigt Kommunicerade Förslag, försöker journalisten slå hål på det glansiga omslaget, varpå politikern styr över sitt svar till inrepeterade oneliners. Journalisten svarar med desperat förenklade frågor i hopp om att få fram något mer. Det blir ett tragikomiskt ordkrig med allt dummare frågor och allt dummare svar. När något oplanerat väl undslipper politikern hugger journalisten fatt i det och blåser upp det ur proportion – för att det var det enda i uttalandet som frångick det pr-glansiga paketet! Journalistens ursprungliga ifrågasättanden var däremot kanske relevanta för medborgare att få svar på. Det här drabbar alla viktiga samhällsfrågor, inte minst klimatfrågan, eftersom sådant som är komplicerat i stället förenklas in absurdum, snedvrids eller framställs som under kontroll. 

Det är heller inte lätt för politiker, för svärdet är tveeggat – inte för många spontana utsagor (Romson, Juholt), men samtidigt framstå som självständig (Olsson, Bildt, Wetterstrand). Jag skriver under på psykologen och före detta politiska reportern Wilhelm Behrmans uppmaning i Expressen häromveckan: våga lyssna, våga svara, våga ta risken att inte ha svaret. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samtal! Men då måste vi också tillåta fler icke perfekta uttalanden.

Vi har ett ansvar att sätta oss in i samhällsfrågor och politik på djupet. Vägra nöja dig med förenklingar. Gå direkt till källor eller välj nyheter i urval och presentation av dem som har utbildning och betalt för att vara källkritiska. Lyssna på riktigt och försök förstå andra åsikter än dina egna! Logga ut ibland och träffa medmänniskor för samtal om samhället IRL – i en podcikel, bokcirkel, på ett tåg. Fundera över vad du värderar och hur du vill att samhället ska vara. Våga vara visionär! Våga tänka och våga prata med varandra – och med politiker – om det. Det gäller inte bara klimatet utan alla stora frågor.

Så behöver vi inte bli ett fördummat Donald Trump-samhälle.