Varför ska man laga masten om det ändå kommer en orkan som kan förstöra hela hamnen? Skulle man inte se lite fånig ut om man står där och ”pyntar”? Å andra sidan – tänk om man är ute och det blåser upp extra mycket – ja då kan ju de där noggranna förberedelserna vara hela skillnaden mellan att klara sig och
att båten far illa. Jag har en gång som tonåring varit med om att masten gick av i full kuling ute på havet. Det blev sådana krafter att båten också välte och vi blev liggandes i september kallt vatten i väl över en timme. Det var ju inte många båtar ute, till slut kom en racerbåt och inte erbjöd de oss plats i sin båt men de slängde till oss en tamp och gav full gas.
VI VILL VETA VAD DU TYCKER!
Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se
Tampen gick av – vår eka var tung när den låg i vattnet. Till slut drog de oss en bit och släppte oss vid en obebodd ö. Att vi lyckades komma hem var ett litet mirakel och ett spännande äventyr för tonåriga gossar – som visar att det är extra viktigt att ha båten i ordning om man ska ut i storm.
Den liknelsen kommer jag att tänka på nu när det gäller de två kriserna vi står inför: klimatkrisen som vore svår nog, och relativt kostsam att åtgärda om vi levde i en förnuftig välskött ekonomi. Men det kan bli mycket värre om vi ska lösa klimatkrisen samtidigt som vi går in i en period av polarisering med åtföljande bristfälligt ledarskap och dåraktig politik som det vi ser symboliserat av Brexit och Trumps försök att få igång handelskrig.
Klimatkrisen kommer att föra med sig tre typer av kostnader. Kostnader är i detta sammanhang inte det samma som i dagligt tal när man blippar sitt kreditkort utan allt som minskar vår välfärd. Dels har vi kostnader för att förhindra utsläpp av klimatgaser. Det i sin tur kan vara kostnader för att samla in koldioxid och lagra, det kan vara kostnader för förnybar energi om dessa är högre än kostnaden för fossil energi (annars skulle ju just detta kunna bli en besparing på sikt) och det kan också vara kostnader för att minska konsumtion som leder till utsläpp.
Att inte kunna flyga så ofta och så billigt till Thailand får då räknas som en ”kostnad” för den som gör detta idag. Att inte äta rött
kött kan också vara en ”kostnad” för den som gillar blodiga biffar.
(Å andra sidan skulle även detta kunna visa sig vara en besparing ifall hälsan blir bättre av den nya dieten). Allt det där var kostnader för att ställa om och minska klimatförändringarna. Sedan har vi kostnader som orsakas av klimatförändringar – stormskador på hus – och kostnader för anpassning till förändrat klimat (dyrare sätt att bygga vägar, hus, infrastruktur så att man är beredd på stigande havsnivå, ökad stormfrekvens, med mera).
Handel är ett av de allra mest grundläggande och viktigaste sätten för oss att både få en mer välmående ekonomi och dessutom försäkra oss mot olyckor. Vi har ju numera en självför- sörjningsgrad (på mat) som ligger långt under 100 procent – kanske neråt 50 procent bara (beroende på hur man mäter). Skulle det komma ett år med dåliga skördar så är det ett problem – men ett helt hanterbart problem så länge världshandeln fungerar normalt. Då importerar vi mat de år som vi har dålig skörd och i gengäld exporterar vi mat de år då vi har god skörd och kanske andra länder har problem. Utan handeln skulle ju ena landet få svälta ena året och andra landet det andra men med handeln kan bägge län- derna klara sig lättare.
För var och en av de olika kostnadstyperna finns det besparingar med handel. Visserligen är det sant att själva handeln också kan vara en klimatbov. Att flyga hit sallad eller blommor från Kenya innebär naturligtvis utsläpp. Många värdekedjor är idag så uppbyggda att samma komponenter fraktas flera gånger fram och åter innan slutprodukten är klar. Här finns avarter som skulle stävjas om det fanns ett vettigt pris på koldioxid. Samtidigt finns alltså stora möjligheter genom handel. Framtidens väteproduktion kanske sker i Sahara och biobränslen kanske produceras i Sverige (och Sibirien). De förnybara elkällorna är ju ”intermittenta” (solenergi på dagen och vindenergi när det blåser) men om man har tillräckligt stora transmissionsnät kan mycket av detta utjämnas genom handel med el.
Ska varje stat istället vara helt självförsörjande på allt blir kostnaden för energi, mat och många andra produkter mycket dyrare. Ett allvarligt stopp för världshandeln skulle kosta mycket mer än en klimatanpassning av ekonomin. En kombination av klimatkris och total handelskris kan bli extremt dyr: när varor inte kan transporteras kommer i stället folk att flytta på sig i spåren av hungersnöd. Det är en ironi att de politiker som tycker illa om flyktingar är samma som driver på en miljö- och handelspolitik som kommer skapa just många miljöflyktingar.