Ledare: Att hälsa – en storm i ett vattenglas

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

På jobbet i Lindesberg har vi haft en del språkpraktikanter de senaste åren. När jag hälsade M från Syrien välkommen med utsträckt hand tog han inte den, utan lade sin högra hand på bröstet, bockade och sade ”ursäkta, ursäkta, jag muslim”. Där stod jag med min hand i luften mellan oss och kände mig dum. Vad skulle jag göra? De andra muslimska män som jag har hälsat på förut har skakat hand som ”normalt”. Den här känslan av att vad gör jag nu, när någonting inte går enligt reglerna är lite frustrerande. En del blir kanske arga, andra besvikna och jag förstår dem. Men jag tänkte att det inte var personligt utan att han fick ha sina åsikter. Mitt ego behövde få sig en tankeställare. Vad jag tycker behöver inte vara rätt.

I Sverige hälsar man med att skaka hand, det är ”rätt”. Men i Syrien är det inte rätt utan ”fel” för en kvinna och en man att hälsa så. Inte bara i Syrien, utan i en stor del av världen. Vi ser allt från vår västerländska synvinkel och tycker att den ska gälla för alla. Men det gör den inte. Min kinesiska kompis har bott länge i Sverige och skakar hand numera, men tycker inte om det. Utan gör det för att man ”ska” göra så, ”jag har lärt mig” . Konstigt nog blir det inte lika mycket rabalder kring det kinesiska och thailändska sättet att hälsa: handflatorna ihop framför bröstet och buga. Vad är skillnaden?

En gång råkade jag ut för en man som kysste min hand. Jag trodde att det var en gammaldags utdöd sed, men inte för honom. Det kändes inte alls ”rätt” för mig, jag torkade av handen diskret bakom ryggen, blää! Han förstod inte varför jag höll mig på minst armlängds avstånd från honom i fortsättningen. Det som var ”rätt” för honom var inte ”rätt” för mig. 

Att hälsning har med jämlikhet att göra, här behandlas alla lika, kvinnor som män, det stämmer inte. Sverige är tyvärr inte jämlikt, det är bara att se sig omkring (om det är en man som drar barnvagnen anses han ”duktig” som tar hand om barnet, medan det anses normalt för en kvinna att göra det), och även lönemässigt så ser man ojämlikheten fortfarande! Och att handhälsande män är mer jämlika mot sina kvinnor är inte heller sant. Jämlikheten sitter inte i hur man hälsar. Min nuvarande medarbetare behandlar sin fru med kärlek och respekt, hämtar barn från dagis, bakar bröd, lagar mat med mera som vilken jämställd man som helst. Och hälsar med handen på hjärtat med en liten bugning. Sedan finns det män som uppför sig ”svenskt” utåt, men inte är snälla mot sina fruar. Gäller både svenska och utländska män!

Så döm inte människor efter hur de hälsar! Vi har kulturella skillnader, så är det. Det är inget att bli upprörd över. Jag har gjort bort mig flera gånger med vad som är rätt eller fel, och de har också gjort ”fel” enligt svenskt kultursätt, men vi har kunnat skratta åt det tillsammans och lärt oss av varandra. 

Lär känna dem, bli vän med dem oavsett hur de hälsar. Det är inte lätt att komma till en helt ny kultur och veta hur man ska bära sig åt. Det tar tid att lära sig. 

Och M kan skaka hand numera.