Jag överväldigas av kärleken som spreds efter attentatet i Stockholm. Alla som sprang raka vägen mot olycksplatsen för att hjälpa, alla som öppnade sina dörrar och erbjöd skydd, de som gav sig ut med mat, räddningstjänst, sjukvårdspersonal och polis som agerade föredömligt. För att inte tala om de som vågade sig ut för att hedra offren dagarna efter, utan att rädas fler attentat.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Jag läste något bra, det var typ att bara ljus kan övervinna mörker och att bara kärlek kan övervinna hat och visst är det sant. Det spelar ingen roll om det är en muslimsk uzbek som har kört ihjäl folk med flit på Drottninggatan eller om det är en kristen svensk som våldfört sig grovt på en rad kvinnor i Umeå. Det kommer inte leda någon vart att hata, att hämnas eller att bli rädd. För även om det är fullt logiska reaktioner, är de inte konstruktiva. Det enda som rimligtvis kan bidra till ett snällare samhälle är att vi vägrar låta hat och våldshandlingar leda någon vart. Får de aldrig spela roll, kan de aldrig vinna, de som inget hellre vill än att skrämma oss.
Kanske är det lättare sagt än gjort. Särskilt med tanke på de främlingsfientliga härjningarna i kölvattnet av dådet nu. Nazisterna jobbar i det fördolda och sprider rädsla baserat på minst sagt alternativa fakta förutom allt öppet kampanjande de ägnar sig åt. Utan ett källkritiskt öga är det svårt att veta vad som är rätt och riktigt eller påhitt i dag. Att alternativa fakta faktiskt är ett vedertaget begrepp säger något om hur illa det är ställt.
Vi måste vara rädda om vår demokrati, tänker jag. Kärleken som sköljde över vårt rike efter attentatet i Stockholm vittnar om att många människor tycker likadant och just det är grunden för en framtid fylld av öppenhet och solidaritet och en förutsättning för det samhälle jag känner som mitt. Det är det vi ska bygga på nu. Det är viktigt att Sverige tar ställning mot hat och våld genom att återgå till det öppna land vi nyss var. Låt oss öppna gränserna, låt oss åter underlätta familjeåterföreningar, låt oss bli ett land bland fler som erbjuder andrum och skydd för de som har upplevt krig eller förföljelse. Låt oss ta vara på den arbetskraft och kompetens som söker sig hit.
När vi slöt gränserna och ändrade reglerna för permanent uppehållstillstånd för något år sedan var läget ett annat än i dag. Vi har en annan verklighet nu och för mig är det uppenbart att Socialdemokraterna måste vara de som går i spetsen när det gäller att åter göra Sverige till det öppna samhälle vi nyss var och som måste vägra låta främlingsfientlighet bli rumsrent och neutralt.
Under årets Socialdemokratiska partikongress valde partiet att inte gå vidare med inspelen i denna fråga, för nu. Nästa år blir det nog oundvikligt. Ingen i min bekantskap tycker att det är en bra idé att göra Sverige mer slutet, eller att det på något sätt skulle vara bra att försvåra för människor som har sökt asyl att etablera sig eller att återförenas med sin familj här. Slutna gränser bör inte höra Sveriges framtid till. Vi ungdomar ser oss själva som världsmedborgare framför något annat och det minsta vi vill är att vår värld ska bli mindre. Detta är inte ett fenomen som kommer att locka oss som väljare. Var så säkra.
