Ledare: Århundradets skattereform

Det är inte bara frågan om att de offentliga finanserna går med underskott för sjätte året i rad, och att skatteintäkterna måste öka med cirka 75 miljarder för att klara välfärden, underhållet av järnvägen och andra gemensamma åtaganden. Regeringens aviserade skattehöjningar räcker bara en liten bit på väg. Problemet är också att skattesystemet, så som det ser ut i dag, är samhällsekonomiskt ineffektivt. Det är genomsållat av kryphål. Bara att täppa till dem skulle öka intäkterna.

Som fördelningspolitik betraktat är det oklokt att höja skatten på arbete. År 2013 slog en bok ned som en bomb i den internationella ekonomiska debatten, på svenska kallad Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. I den visar Thomas Piketty att efterkrigsdecenniernas höga tillväxt och små klyftor var ett historiskt undantag. Som regel ökar avkastningen av kapital – sådant som företagsvinster, aktieutdelning, räntor och hyror – mer än vad ekonomin som helhet växer. Det gör att inkomstojämlikheten ökar, genom att en allt större andel av inkomsterna omfördelas från löntagare till kapitalägare. Dagens svenska skattesystem förstärker dessa effekter, snarare än att kompensera för dem. Löneutvecklingen gör att allt fler omfattas av den statliga inkomstskatten, medan det är alltmer förmånligt att äga kapital. En skattereform bör se till att minska skillnaderna i skatt mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital. En mer enhetlig kapitalbeskattning skulle motverka drivkrafterna till skatteplanering.

Anders Nilsson och Örjan Nyström, två arbetarrörelseintellektuella från Göteborg, hör till dem som förespråkar en ny stor skattereform. I boken Jämlikhetsnormen (2013) presenterar de ett förslag till hur skatteintäkterna till staten respektive kommunerna kan fördelas bättre. I dag kan framför allt storstädernas kranskommuner locka höginkomsttagare till sina villaområden genom att hålla nere nivån på kommunalskatten. Andra kommuner har svårt att få ihop ekvationen av å ena sidan krympande skatteintäkter på grund av utflyttning, å andra sidan ökade utgifter till följd av en åldrande befolkning och allt fler i arbetsför ålder på försörjningsstöd. Nilsson och Nyström vill avskaffa kommunalskatten och det kommunala utjämningssystemet. I stället föreslår de en statlig och för hela landet enhetlig kommunbidragsskatt som beslutas av riksdagen och vars intäkter fördelas till kommunerna efter demografiska och socioekonomiska kriterier. Detta för att säkerställa likvärdig välfärd för hela befolkningen. I enlighet med principen om kommunalt självstyre beslutar kommunerna själva om medlens fördelning i budget.

Det behövs alltså en århundradets skattereform. Intäkterna behöver öka och fördelas bättre, kryphålen försvinna. Men höjd skatt på arbete hör inte till prioriteringarna. Bortsett från att det kan användas för att finansiera satsningar för ökad jämlikhet skulle en sådan skattehöjning motverka sitt syfte i ett större perspektiv. En politik för att motverka kapitalismens ojämlikhetsskapande krafter siktar in sig på motsättningen mellan arbete och kapital.