”Arbetsmiljöinspektörer bygger samhället starkare, vi föreslår en satsning på två miljarder och 1 600 nya inspektörer” (C) .

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Sverige behöver fler skyddsombud, vi tar arbetsmiljökrisen på allvar, och föreslår 25 000 fler skyddsombud till år 2025, samt 3 000 kronor extra i månaden för varje ombud” (M).

”Sverigedemokraterna kräver 7 000 nya huvudskyddsombud fram till 2022 – och vill byta ut hela ledningen”.

Till sist visade Socialdemokraterna var skåpet ska stå genom att gå till val på: ”10 000 fler arbetsdomstolar som har öppet dygnet runt”.

Lagom till jul motionerade 20 moderata riksdagsledamöter om att sätta in militären i förorterna – i syfte att stödja alla oss helt vanliga människor på väg till jobbet, och för att ge oss en riktigt bra start på dagen med sång, bullar och kaffe i porten.

Och i den eviga kulturdebatten om att ”postmoderniteten gått för långt”, för samtliga kulturredaktioner ett finstämt och initierat samtal om vad postmoderniteten inneburit för arbetslivet när både arbete och kapital antagit en mycket rörlig form. Finanskapitalismens snabba skiftningar och arbetets flexibla villkor med bemanningsföretag, visstidsanställningar och långa kedjor av entreprenörer. Vilka konsekvenser ger det i form av normlöshet, relativism och allmän vilsenhet? Bör vi ändå inte skydda rikets gränser mot aggressiv skatteplanering och kapitalflykt? Människors oro måste tas på allvar! Vanliga människor! Som undersköterskor, socialarbetare, vårdbiträden, personliga assistenter och hamnarbetare!

I en lite tråkigare verklighet utgör Hamnen en riskfylld arbetsmiljö som kräver ett rigoröst skyddsarbete för att människor inte ska komma till skada. Ibland händer ändå det värsta, som nyligen när två hamnarbetare dog på jobbet inom loppet av en vecka. I Oxelösund avled en timanställd man i 20-årsåldern, och i Halmstad en man i 50-årsåldern. Oerhört tragiska händelser som på värsta tänkbara sätt visar på vikten av ett bra skyddsarbete. Hur statistiken över dödsolyckor skulle se ut utan det arbetet vill vi inte ens föreställa oss.

Arbetsgivarens rättigheter att leda och fördela arbetet kommer med ett långtgående ansvar –  arbetsmiljölagstiftningen bygger på att arbetsgivaren ansvarar för arbetsmiljön och samverkar med arbetstagarna för att åstadkomma goda arbetsförhållanden. Arbetsgivarföreningen Sveriges Hamnar har dock dragit in rätten för cirka 100 skyddsombud att verka, samt ensidigt brutit med det förbund som organiserar majoriteten av hamnanställda och ställer därmed ett stort antal människor utan fackligt inflytande. Det ger ett oerhört tråkigt intryck av arbetsgivarorganisationens syn på arbetsmiljöfrågor. Men beklagligt nog är de långt ifrån ensamma i det här.

Inom vård, omsorg och socialtjänst är arbetsskadorna många, och antalet har dessutom ökat med 31 procent i Göteborg sedan 2010. Många av de arbetsskador som anmäls är orsakade av hot och våld, men den vanligaste skadeorsaken är belastningsergonomisk, orsakade av tunga lyft, ofta i trånga utrymmen. Och den skadetyp som ökar mest är sjukdomar som kommer av sociala och organisatoriska arbetsmiljöproblem. Ungefär en fjärdedel av deltagarna i KART-studien visade tecken på allvarlig psykisk ohälsa, det vill säga hög förekomst av symtom på utbrändhet/utmattning, depression och/eller ångest. Studien undersökte stress, hälsa och arbetsmiljö bland Västra Götalandsregionens anställda 2004–2010.

Antalet sjukfall med psykiatriska diagnoser steg med 63 procent hos män, och 71 procent hos kvinnor under åren 2010 och 2015, för hela riket. Siffrorna är förkrossande, särskilt eftersom oron över att bli utbränd, skadad och utförsäkrad sällan diskuteras med samma frenesi som Sveriges stora ödesfråga om vad en minoritet av landets kvinnor bär på sina huvuden.

Det är det här klimatet vi får när den enda oro som betraktas som värd att artikuleras och tas på allvar är den reaktionära. Den nyliberala vintern har övergått i rent vanvett. Men våren blir vad vi gör den till.