För så här är det: Långtidsarbetslösheten är just nu den värsta i modern tid. För närvarande är det drygt 190 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen som gått utan arbete i över tolv månader. Ingen vet i vilken grad ekonomin framöver faktiskt kommer att återhämta sig, men när detta år 2021 är över kan det vara ett par hundratusen personer som går långtidsarbetslösa. Den skaran består av en salig blandning av människor – de som bara har en kort utbildning, funktionshindrade, äldre och inte minst utrikes födda. Bland utrikes födda är arbetslösheten mer än fyra gånger så hög som bland inrikes födda.

Coronan sänkte på många sätt efterfrågan i ekonomin och stampade fram högre arbetslöshet. Tack vare olika åtgärder från regeringen blev situationen ändå mindre katastrofal än vad den skulle blivit om inget gjorts (och om inte det finanspolitiska ramverket i alla fall tillfälligt slängts över bord). Men likväl har arbetslöshet och långtidsarbetslöshet stigit. Risken är också stor att många av de jobb som försvunnit aldrig återkommer eftersom företagen tar chansen att rationalisera. Samtidigt genomgår Arbetsförmedlingen sedan något år en nedrustning och privatisering som gör att dess närvaro runtom i landet försvagats kraftigt och man kan säga att hela arbetsmarknadspolitiken – som redan tidigare utarmats - har försvagats.

Lägg till det en arbetslöshetsförsäkring som i Sveriges fall är under all kritik. Sverige är sämst på ersättningar i Norden och ligger på den undre halvan även i Europaunionen.

Det här är, fruktar jag, sammantaget den stora tickande bomben i svenskt samhällsliv (och naturligtvis inte bara i Sverige). Därför kan det faktiskt vara så att mycket av utvecklingen de kommande åren hänger på i vilken grad regeringen i sin höstbudget lyckas lägga fram ett verkligt kraftfullt åtgärdsprogram mot i synnerhet långtidsarbetslösheten. LO, TCO och Saco har nyligen föreslagit 16 punkter för att desarmera den tickande bomben. Jag ska inte räkna upp alla punkterna men läs den rapport de kommit med – det tar visserligen längre tid än att läsa någon dum tweet från Bulletin eller gilla de ilsket kritiska svar den får, men det ger mer. De föreslår fler subventionerade arbeten och högre subventioner, utbildningsinsatser, förstärkning av Arbetsförmedlingen, höjd a-kassa och mycket annat.

Hög arbetslöshet i ett samhälle ställer om hela förväntningshorisonten för stora grupper. Långtidsarbetslöshet är extra nedbrytande, både för den kroppsliga hälsan och för framtidstron. Det brukar med all rätt hävdas att de viktigaste åtgärderna mot gängkriminaliteten är de förebyggande sociala åtgärderna. Att bekämpa den långtidsarbetslöshet som i så hög grad drabbar utrikes födda är därför förmodligen den enskilt viktigaste förebyggande åtgärden: Ett barn i något utsatt område som ser att deras pappa och mamma har ett jobb att gå till och ser den självrespekt det ger, tror jag är helt avgörande för hur detta barn intuitivt uppfattar sin egen framtid.

Okej – allt är inte katastrofalt. Det finns ljuspunkter även när det gäller hur jobbintegrationen fungerar. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda kvinnor är i Sverige ofta högre än för inrikes födda kvinnor i många moderna västländer.

Men den tickande bomben är apterad. Jag ser stubintrådarna brinna och risken är nu överhängande att Sverige får en arbetslöshet som har mycket starka ”etniska” förtecken. Jag sätter ordet etnisk inom citationstecken eftersom jag menar att det inte är etnicitet det egentligen handlar om, utan klasspositionen i samhället. Men när denna bomb detonerar – och den detonerar redan – läggs grunden för en ännu starkare högerextremism. Ett antal av dem som är oroliga för att falla ner i arbetslöshet och ekonomisk misär kommer att leta efter syndabockar. Det är heller ingen slump att en så pass stor andel av utrikes födda idag är beredda att rösta på Sverigedemokraterna – det är klassfaktorn som gör det.

I den nyutkomna boken Sysselsättningskoden förekommer i undertiteln uttrycket ”full sysselsättning”. Faktum är att jag numera studsar till inför detta uttryck som känns som ett flygande tefat i den politiska debatten. Författarna Stefan Carlén, chefekonom på Handels, och utredaren Christer Persson skriver mot slutet av boken: ”Sverige har gått från full sysselsättning till en utdragen och hög arbetslöshet som blivit alltmer ojämnt fördelad. Från att ha haft en arbetsmarknad präglad av trygga anställningar har stora löntagargrupper fått jobb med otrygga och osäkra villkor, och jobb som det är svårt att försörja sig på. Utvecklingen har svängt från en god social sammanhållning till ett alltmer polariserat samhälle där högerextremismen har växt sig stark.”

Det där citatet överskrider teckenmängden på Twitter, men är viktigare än allt som har stått där.