BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
2016 är det mycket som går igen, som spökar. Franz Kafka ansåg att "livet är för kort för att vi ska hinna lära av tidigare generationers misstag." Men nu finns hur mycket forskning och statistik och hur många experter som helst, som borde kunna varna och gör det, men det tycks inte hjälpa. Dessa enorma satsningar på en fredligare värld, som FN, EU, Sipri, tusentals globala NGO:s – ideella rörelser – som Läkare utan gränser, Kvinna till Kvinna, Oxfam och så vidare, liksom oräkneliga tankesmedjor i fredens tjänst verkar stå sig slätt inför en annan utveckling, som liknar förkrigstider.
En tankefigur ser ut såhär: Kapitalet vill härja fritt och har, efter Sovjetunionens och Berlinmurens fall lyckats ta makten över politiken, demokratin har förvandlats till tomma ord och efter finanskraschen 2008 har man – liksom på 1930-talet – lyckats överföra missnöjet med orättvisorna i världen från de verkligt skyldiga till immigranter, migranter, invandrare och flyktingar, liksom man på 1930-talet beskyllde judarna för både kapitalismen och kommunismen och romerna för att de ens fanns till, ont som måste "avlägsnas". Nu är måltavlan i stora delar av Europa muslimer, medan Storbrexit skyller det onda på migranter från Östeuropa, ofta från länder som skyller det onda på muslimer. Och romer. Hur kommer det sig att upplysta, välutbildade människor, med tillgång till all världens fakta och historia väljer att svälja propagandan? Igen?
Den andra tankefiguren, väl känd från tusentals år av historia är att när ledarskiktet i olika länder gjort bort sig och visat sig odugligt startar de krig eller låter kriget komma för att leda bort intresset från sitt eget, katastrofala ledarskap. I vår tid finns så många komprometterade "ledare" i alla världsdelar att de är omöjliga att räkna upp. Bush och Blair i väst, som står faddrar till ohyggligheterna som nu utspelar sig på arabiska halvön, där förskräckliga ledarfigurer à la al-Assad i Syrien och al-Sisi i Egypten gör allt för att förvärra "världsläget", liksom det så kallade IS, Erdoğan i Turkiet, Putin i Ryssland, småpåvar i Östeuropa, smitaren David Cameron i Storbritannien, de många maktgalna ledarna i Afrika à la Mugabe eller korrupta ledare i Sydamerika och så vidare i all oändlighet. Ledarfigurer i Sverige har valt att börja betona "det svenska" för att norpa väljare från neofascisterna i SD. På mig verkar det som om de – historielösa? – inte hör vad de själva säger och inte fattar vartåt det barkar.
Två iakttagelser: Tjejer på festivaler har alltid varit utsatta för sexuella trakasserier – alltid – och ibland våldtäkt. Det räknades inte som "nyhet" förrän svenska medier, i ett slags undertext kunde koppla övergrepp till flyktingar och ensamkommande flyktingbarn, trots att övergreppen alltid pågått, "ariska" eller inte.
Donald Trump, den mest destruktiva presidentkandidat vi sett i USA börjar steg för steg behandlas med respekt i vissa medier. Det har gått upp för maktspelare och kommentatorer att han skulle kunna vinna, bli världens mäktigaste man, och hur vedervärdigt hans budskap än är, så är det bara Makt som räknas. Utan alla jämförelser i övrigt – men varför inte egentligen? – var det precis vad som hände i Tyskland på 1930-talet. "Låt den tydligen karismatiske pratmakaren herr Hitler få lite makt – vi kan både använda och tygla honom." Många storföretag stödde "populisten" Adolf Hitler ekonomiskt. De såg honom som ett bålverk mot hemska idéer om jämlikhet och alla människors lika värde. Hans budskap, som var raka motsatsen var väl värt att stödja. Igår som i dag?
I denna tid hemsöker mig ständigt "det mest förbjudna", det som jag ofta tänker på, bara för mig själv. Är inte vi i medierna Maktens främsta hantlangare, vare sig vi är för eller emot? Genom att vi ständigt går med på att uppförstora maktmissbrukarna till Världens Viktigaste, oavsett vilka storhetsvansinniga maktgangstrar de är? Genom en mediekoreografi, som dessutom betyder global och gratis PR och massreklam för Daesh/IS:s terrorvälde och direktsända mord och Donald Trumps människoförnedrande "sensationella" utspel, som varje dag tillåts dominera all världens medier. Varför talar vi aldrig om det? På allvar? Vad är det för fälla vi journalister, sen mediernas morgon varit fångna i? Är inte tiden kommen för journalisternas uppror? "Vi skriver inte, vi rapporterar inte" längre efter den mall som påstår att berättelsen om världen måste vältra sig i död och våld, vara lönsam och gagna makten?
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
