Hongkongs modiga studenter gör samma sak som generationen före dem gjorde i Peking. För 25 år sedan demonstrerade de för rätten till demokrati. Svaret blev tanks. I veckor har nu studenter gjort samma sak i Hongkong. Man sittstrejkar på gator för att protestera mot det kinesiska kommunistpartiets löftesbrott. Den rätt till fria val som Hongkong lovades när Storbritannien till slut lämnade kolonin förvandlar Peking till ett låtsasval av godkända kandidater. Och studenterna protesterar och lyckas så väl att hela världen hör och ser vad som händer. Utom Kinas befolkning. Censur och internetkontroll är effektivare än vad många IT-filosofer förstått.
Det finns självklart kritik mot studenterna inne i Hongkong. Samma kritik som mot alla protester. Man ”stör ordningen” och därmed ”stör man affärerna”. Att organiserade gäng av kriminella kastar sig in bland studenterna och försöker slå ner protesterna behöver därför inte bara vara desperata order från Peking. Det kan lika gärna vara de riktigt rika i Hongkong som inte bryr sig om demokratifrågorna, men bryr sig väldigt mycket om affärerna.
Hongkong är nämligen ett av världens viktigaste affärscentra, och det handlar om en makt djupt lierad med Kinas politiska elit.
Frågan är om man verkligen har råd att skapa ett Himmelska fridens torg år 2014, som man kunde 1989. Då var Kina inte en del i den globala världskapitalismen. Idag är det dess näst största ekonomi.
Hongkong har förändrats från att vara ett producerande miniland med billiga produkter. Som barn växte jag upp med orden ”Made in Hongkong” som symbol för låg kvalitet på leksakerna. Hongkong var den första ekonomin som växte rekordsnabbt med de första globaliseringstendenserna. Utan verklig hemmamarknad blev man ändå snabbt rikare.
Det som var unikt var det europeiska kapitalet och tillgången till billig arbetskraft. I början illegalt, efter ett tag med ”öppna zoner” inne i Kina och sedan idag med ett tätt nätverk över hela Kina vad gäller finanser, produktion – och spekulation.
Hongkongs börs styr och påverkar Shanghai-börsen. Faller Hongkongs riskeras den spekulationsbubbla som börserna är i hela Kina.
När Internationella valutafonden (IMF) granskade Hongkongs banker kom man fram till att lånen på 1 200 miljarder dollar till kinesiska företag skulle göra hela banksystemet i Hongkong värdelöst vid en finansiell kris. Lägg till att Hongkong skapat en egen fastighetsbubbla liknande den i USA 2008 och dessutom är långivare till fastigheter i Kina som fallit i pris de sista fem månaderna... Affärerna Hongkong/Kina tål helt enkelt inte en kris. Det skulle i så fall kunna innebära att Hongkongs lönsamhet gör att ett undantag kan få ske. Om det lönar sig.
Å andra sidan. Kinas nye ledare Xi Jinping är den kanske hårdaste maktspelaren sedan Mao. Han har rensat ut motståndare och tagit makten över militären. Missnöje bland minoritetsfolk har slagits ner hårt och Xis löften om snabb modernisering nu när det första stadiet av ekonomisk tillväxt (billig produktion) är över går hand i hand med hård enpartidiktatur. Att Xi skulle ge efter för studenter som kräver demokrati är otänkbart på grund av ”smittorisken” in i Kina. Kinas elit styr med kapitalism och enpartisystem. Staten och det privata ägandet är sammanflätat, inte helt olikt Putins Ryssland. Men den makten bygger på att inga massor säger emot.
Det som avgör om stridsvagnar rullar in i Hongkong är kanske inte studenterna i sig, utan om deras protester sprids till de stora fattigare massorna i Kowloon och in i Kina. Precis som 1989. Deng Xiaoping massakrerade inte studenterna förrän arbetarna i Peking gått ut i stöd med egna blockader och hotade med generalstrejk. Den stora massakern skedde några kvarter från Himmelska fridens torg, inte mot studenter utan mot arbetare.
På samma sätt är studenternas stora fara att stödet blir massivt i bredare grupper i Hongkong, men inte inne i Kina. Xis och partiledningens makt bygger på att ingen vågar ifrågasätta diktaturen. Men börjar det ske finns inga gränser för våldet.
Det här borde innebära ett kraftigt stöd från världen till de modiga studenterna i Hong Kong. Men istället varnar borgerliga ekonomiska medier för att väst ”ska lägga sig i”. Experter oroas för att det ”kan få Kina att knyta sig närmare Putins Ryssland”. Det tror jag är ett svepskäl. Det som verkligen oroar världens mäktiga finansmän är kortsiktigt kaos.
En kris i Kina, politisk och ekonomisk, betyder kris i världen.
Studenterna har inga vänner i Hongkongs finansvärld, inte i Shanghais eller Pekings, och inte i Londons eller Wall Streets.
Samtidigt står det nya Kina står inför den första stora politiska kris som omvärlden verkligen kan se utanför censurens murar. Vi gissar inte vad som händer, vi ser.
Paraplyrevolutionen är nog ett bra namn.
Låt oss hoppas de håller så länge att stödet kan bli verkligt.