En resa till det gamla hemlandet betyder att du inte hade de skyddsskäl du angav.
Oavsett vad resan handlar om och oavsett hur många år efter flykten den genomförs.
Oavsett om din gamla mamma eller pappa ligger för döden (de som du inte längre får ta till tryggheten i Sverige när begreppet familj och anhöriga har snävats in så att de inte ens gäller egna barn längre).
Oavsett om det blivit fred och du vill få en chans att återse din barndoms trakter.
Allt är suspekt.
Fler uppehållstillstånd, både tillfälliga och permanenta, ska kunna återkallas.
Det är partiets linje.
Eller vem det nu är som spökar i bakgrunden?
Rebecca Weidmo Uvell kandiderar till riksdagen för Moderaterna i nästa val men har under flera år drivit sin egen agenda på sin blogg och i sociala medier. Där är temat nio gånger av tio under de senaste två veckorna att flyktingar inte har några egentliga skyddsskäl och att de kommer till Sverige för att sko sig på vår välfärd.
I början av september skrev hon debatt i Expressen om att Sverige bör införa ”automatisk förlorad flyktingstatus om man reser till hemlandet” och att ge ”gränspolisen ihop med Migrationsverket ett stående uppdrag att regelbundet göra razzior på flygplatser när flyg från vanliga flyktingländer landar”.
Hennes röst ekar tydligt i bakgrunden när Maria Malmer Stenergard talar i lördagsintervjun om att ”andra myndigheter ska hjälpa till för att upptäcka personer som reser till sina hemländer”. Rebecca Wedmo Uvells populistiska vevande och främlingsfientlighet bedöms nu vara regeringsduglig politik.
Kontroll, övervakning, hot, särbehandling. Det är Moderaternas linje. Långt borta är de öppna hjärtana. Så långt borta att Moa Berglöf, Fredrik Reinfeldts talskrivare och numera ledarskribent på oberoende liberala Sydsvenskan, skäms över tonen i partiet hon arbetade för, partiet som konsekvent byter ordet fly mot migrera.
”Som om syrier och afghaner vore helt vanliga expats som likt svenskar som flyttar till den spanska solkusten bara har tröttnat på vardagen hemma.”
20 år har snart gått sedan det uppmärksammade valstugereportaget i SVT:s Uppdrag granskning. Det som slog ned som en bomb i Moderaterna bara dagar före valet när flera representanter för partiet i valstugorna visade sig vara betydligt mer rasistiska än vad partiprogrammet erkände. En kommunfullmäktigeledamot i Kristianstad fick avgå när hans uttalande om att ”muslimer är duktiga på att föda barn och utnyttja vårt system” fastnade på film. Nu är samma uttalande godkänd riskdagspolitik.
”Vi vet dessutom att många utlandsfödda försörjer sig genom att stapla bidrag på varandra”, skriver Rebecca Weidmo Uvell öppet under rubriken ”Flerbarnstillägget och utlandsfödda”. Nu är det ingen som utesluts. Nu väljer partiledningen att kopiera och klistra in i sina egna programförklaringar.
Alla som som inte är ljushåriga misstänkliggörs. Du ska anpassas, in i den svenska formen, men utan svenska rättigheter. Du ska hitta jobb och lära dig svenska samtidigt som rätt till försörjningsstöd, etableringstillägg och andra bidrag ska tas bort. Du ska svältas in i assimilering.
Maria Malmer Stenergard delar en reaktion på sitt eget utspel från Dana Poukomeylian: ”Mina föräldrar kom till Sverige från Iran när de var 20. De har aldrig återvänt. Inte för semester, inte för någons bröllop, inte ens för min skull. ’Dana, man flyttar inte till en demokrati för att ta semester i en diktatur.’”
Moderater kan dock glatt semestra vidare i diktaturer som Dubai och Thailand (om du inte råkar vara både utlandsfödd och moderat då) utan att viljan att leva i en demokrati ifrågasätts. Faktum är själva demokratin är i gungning. Moderaterna blir Sverigedemokraterna och har Kristdemokraterna och nu även Liberalerna i ibland ett halvt steg före ibland ett halv steg efter i den här kapplöpningen mot avgrunden.
Hur demokratiskt blir ett land som ska bygga på misstro mot ”främlingen”?
Hur demokratiskt blir ett land där valstugornas smygrasism har blivit allmängods?
