BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men det finns områden där utvecklingen går alldeles för långsamt. Kampen för jämställdhet och jämlikhet möter ständigt motgångar och ibland upplevs det som att vi stampar på samma ställe som för 30 år sedan. Och så plötsligt kommer ett genombrott, en skandal i Hollywood och en gammal hashtag som får nytt liv och flyger fram som en löpeld över världen. #Metoo har brutit en tystnadskultur som ­har varit utbredd över hela samhället.

Vi har fått höra vittnesmål från kvinnor i alla led, i alla branscher och i alla samhällsklasser. Sexuella trakasserier och kvinnoförnedrande jargong har varit accepterat, men nu har samhället fått nog och vi kommer inte att tillåta detta längre. Män har rannsakat sig själva och företag har skrivit om policys. Så vad händer nu?

Det handlar om makt, de som har övertag kan förnedra och förminska den som står i beroendeställning utan att riskera att någon får veta det.  För vem vågar anmäla i den situationen?

På vår arbetsmarknad ökar de otrygga anställningarna, inom detaljhandeln har endast tre av tio en tillsvidareanställning på heltid. Korta visstidskontrakt på få timmar gör att de anställda ständigt jagar arbete och konkurrerar om nya anställningskontrakt.

I den situationen är det svårt att våga anmäla trakasserier och övergrepp. Det är kvinnor, framför allt unga kvinnor och nyanlända som drabbas värst av de otrygga anställningarna. Det är arbetsgivarnas sätt att trycka ned lönerna. När kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden infördes kvinnolön, på 2000-talet när arbetslösheten var stor bland ungdomar införde den borgerliga regeringen anställningsformen allmän visstid och rabatt på att anställa unga.

Nu debatterar ­politikerna i riksdagen enkla jobb med enkel levnadsstandard för att få nyanlända i arbete. Låg lön och sämre anställnings­villkor ökar klyftor i stället för att arbeta mot jämlikhet.

Vi behöver trygga jobb och en stark välfärd för alla. Jämlikhet är enda vägen för att motarbeta maktmissbruk.

Uppropen skallar och nu måste vi ta frågan vidare till nästa nivå, ­annars var ju allt förgäves.

Politikerna måste göra sitt jobb och utifrån de vittnesmål och den statistik som tagits fram ur #metoo-rörelsen fatta politiska beslut som ökar tryggheten.

När arbetsmarknadsminister Ylva Johansson påpekade att försämringar i Lagen om anställnings­skydd skulle leda till fler ”tysta” arbets­platser där anställda inte vågar säga ifrån när övergrepp eller trakasserier sker, då meddelade Moderaternas Elisabeth Svantesson att hon är bekymrad över att Socialdemokraterna politiserar en så viktig kampanj som #metoo.

Vi borde vara väldigt bekymrade över att vi har partier i riksdagen som inte vill fatta politiska beslut baserade på de viktiga frågor som debatteras i ­samhället. Det är väl just det som är riksdagens uppgift?

Äntligen tar jämställdheten och jämlikheten ett steg framåt, vi lever i en tid då vi bryter tystnadskulturer och raserar piedestaler som patriarkatet har byggt upp. Tupparna faller en efter en och ett nytt jämlikt samhälle kan få växa fram.