Ledare: Äntligen sänks skatten för pensionärer

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

När alliansen införde jobbskatteavdragen menade de att det skulle löna sig att arbeta, men glömde att räkna med alla de som tidigare har arbetat men nu uppbär pension. 

Då tänker jag så klart på både betalt och obetalt arbete. För visst blev det ett extra hårt slag mot alla de kvinnor som har jobbat gratis under hela sina liv, när jobbskatteavdragen infördes. Det är ju de som har det sämst ställt. 

Redan förra året sänkte regeringen skatten för just den gruppen, de som hade en inkomst på under 10 000 kronor i månaden, men nu väljer man alltså att utöka vilka som berörs.

Den här orättvisan brydde sig inte alliansens väljare om. En tusing mer i månaden för den genomsnittliga löntagaren lockade desto mer. Vilket billigt trick. Men välfärd kostar och det märks väl nu när klyftorna mellan fattiga och rika är större än någonsin. Mest beroende på att de rikare har blivit rikare i och för sig och i det läget krävs en omfördelningspolitik som skapar någon form av rättvisa i systemet. Ja, inte är det läge att straffbeskatta pensionärer för att de inte längre arbetar i alla fall. 

Men visst kan det kännas fjuttigt, de ynka hundralappar mer i månaden som det kan bli tal om för en pensionär. För många av oss gör ett par hundra i månaden varken till eller ifrån men för en del kan de där pengarna utgöra en avgörande skillnad i vardagen. Särskilt kanske för alla de ensamstående, kvinnliga pensionärerna. Det är de som har det sämst ställt.

För en pensionär i Sundsvall kan 200 i månaden till exempel räcka till att köpa ett månadskort i busstrafiken. Ett busskort som ger friheten det innebär att kunna åka för att hälsa på en vän eller bekant, att ta sig till någon träffpunkt, att göra ett vårdbesök eller att ta sig till en billigare matvarubutik än den lokala. 

Ett par hundra mer i månaden kan också göra att man kan äta kött vid något fler tillfälle i veckan och att man kan köpa någon liter mjölk eller en veckotidning som förgyller någon dag eller så. 

Det ska inte bagatelliseras även om man kanske lite kan känna att det vore fint om den rödgröna regeringen kunde göra lite mer för de som har det sämst ställt. 

Själv hade jag gärna sett en tuffare fördelningspolitik. Höginkomsttagare borde få bidra med ännu några fler kronor till i månaden än vad de nu kommer att behöva göra i och med den oförändrade gränsen för statlig inkomstskatt. Och nog skulle det behövas någon form av åtgärder för att minska skatteflykten. 

Men den sänkta skatten för pensionärer är ett steg i rätt riktning i alla fall och bristfälligheten i nuvarande regerings krafttag mot de sociala orättvisorna kan naturligtvis aldrig mäta sig med alliansregeringens tillkortakommanden under deras senaste åtta år vid makten. Man får akta sig för att blanda äpplen och päron. Nu är vi i alla fall på rätt väg och vi tar några stapplande steg i rätt riktning.