Ledare: Äntligen flest kvinnor!

Ju längre in på kvällen, desto fler elaka kommentarer om kvinnorna på P3 Guld. Man, nej män, attackerade deras utseende, vikt, talang, politiska tillhörighet (eller uppfattad sådan), deras kläder och allt som man kunde hitta på något elakt om. För så fort det handlar om att kvinnor är i majoritet är det farligt, eftersom det går emot hur det brukar vara. 

Under 2003–2014 delades det ut 114 priser i P3 Guld. 25 av dessa priser gick till kvinnliga soloartister eller grupper. Sex av priserna gick till grupper med -blandade kön på medlemmarna. Resterande 83 priser? De gick till män. Fanns det inga kritiska röster då, kan man fråga sig? Jo visst. Men när någon då har frågat ”var är brudarna?” har svaret varit att priserna minsann går till dem som förtjänar dem bäst, och om tjejer vill ha fler priser får de väl se till att göra bättre musik. Märkligt nog var det samma grupp människor som sade så då, som är så upprörda nu: män. 

Det är alltid samma visa. När det enbart finns män i en styrelse är det naturligt att det har blivit så eftersom det handlar om kompetensen. Om det bara finns kvinnor i en styrelse är det regelvidrig kvotering. När nästan enbart män får stora musikpriser borde tjejerna skärpa sig och göra bättre ifrån sig. När nästan enbart kvinnor får samma priser exploderar internet av hån och förlöjligande av pristagarna. Tidningar med kommentarsfält vet att de måste moderera dessa extra hårt när de tar in texter som handlar om just kvinnohat eftersom det är så provocerande för män att läsa om hur de hatar kvinnor att de måste svara med… mer hat. Och så fortsätter det. Det brukar heta att första steget till förändring är att erkänna att det finns ett problem. När det gäller det brett utspridda och grova kvinnohatet befinner vi oss i en situation där ens ett omnämnande av problemet leder till hat och hot. 

Det är bland annat därför representation är så oerhört viktigt. Att kvinnor får ta plats, synas och höras och ibland vara i överväldigande majoritet. För varje gång det sker är det ett litet steg mot att neutralisera den mansnorm som gör att allt som sticker ut och bryter mot gubbherraväldet ses som provocerande och värt att rasa över. Först när det är självklart att kvinnor får ta lika mycket plats som män, och ibland till och med mer, först då har vi en chans till ett samhälle där en gala med huvuddelen kvinnliga pristagare inte orsakar ett ramaskri hos stora delar av den manliga befolkningen.  

Men fram till dess att vi har nått dit kan vi njuta av att vi i Sverige just nu har så bra musiker och artister som Silvana Imam, Beatrice Eli, Linda Pira och Veronica Maggio med flera.