Landstinget i Stockholm meddelade tidigare i år att de minskar det ekonomiska stödet till de privata abortklinikerna som en del av besparingsprojektet. Inom tre år är tanken att bidraget till medicinska aborter ska halveras vilket kommer innebära att abortvården kraftigt försämras, att flera kliniker kan komma att behöva stängas ner samt att aborter blir mer otillgängliga för de som är i behov av dem.
Aborträtten som kvinnor före oss slogs för och som vi tagit för given är än en gång hotad. Ute i Europa har vi sett en backlash i abortfrågan där lagar skärpts och aborträttigheter försämrats. Här i Sverige har abortmotståndet fått ett uppsving och det talas om att införa samvetsklausul för att möjliggöra för vårdpersonal att vägra utföra abort. Man säger sig värna om de ofödda barnen men det hela bottnar i kvinnohat och moralism.
Ekvationen är enkel:
I ett land där abort är lagligt sker ett visst antal aborter per år, på sjukhus under säkra förhållanden, av utbildade läkare som vet vad de gör.
I ett land där abort är illegalt sker samma antal aborter per år, men av människor som i bästa fall är utbildade läkare, men som lika ofta är en bekant eller en total främling som vill tjäna pengar på kvinnors utsatthet.
Och en del av problemet är att motståndet inte begränsas till abortmotståndarna som man kanske kan hoppas på, utan smyger sig även in bland dem som påstår sig värna om rätten till abort. Vilket ytterligare bidrar till att förstärka motståndet agenda. ”Självklart ska kvinnor få välja... men!” Ge skenet av att vara pro choice samtidigt som man ställer krav på hur aborträtten ska se ut, vilken slags abort som ska tillåtas och i slutändan vilka kvinnor som aborter ska vara tillgängliga för. Man pratar gärna ansvar och kostnader, men till syvende och sist så handlar det om att kontrollera eller kanske allra helst bestraffa kvinnor man tycker förtjänar det. Kvinnor som gör många aborter eller slarvar med skyddet är ju dåliga kvinnor som får skylla sig själva. Kvinnor som gör abort för att de blivit våldtagna eller för att skyddet inte funkade är bra och ädla kvinnor, de får syndernas förlåtelse.
Jag har själv gjort tre aborter. Samtliga i ansvarslösa sammanhang vilket säkerligen provocerar många. Hoppsan Kerstin, liksom. Men för mig är det en självklarhet att man ska få göra hur många aborter man behöver, oavsett varför eller hur ofta. Till och med ”i stället för preventivmedel” om så krävs. Det görs nämligen inte för många aborter. Det görs för få och resultatet är oönskade barn och olyckliga familjeförhållanden. Så tack alla fantastiska kvinnor som kämpade för att vi skulle ha valmöjligheter!
Antingen kommer vi överens om att abort är okej eller så kommer vi överens om att det inte är det. Du kan inte vara för aborträtten samtidigt som du moraliserar kring ”godtagbara skäl”, antal eller annat. För antingen är det okej eller så är det inte okej. Det finns inget mellanting. En abort är en abort är en abort.
