Amra Bajric: Antidemokratiska element ska inte påverka våra moskéer

I mitt hemland Bosnien har imamer från Saudiarabien dykt upp lite varstans. Sedan inbördeskriget, när utländska jihadkrigare – många av dem från Saudiarabien – flödade in i Jugoslavien i hopp om att ”försvara islam”, har kungadömet med sin reaktionära tolkning av islam satsat mer och mer pengar på att finansera moskéer och skolor. Bosnien är ett fattigt land utanför EU, så det är svårt att motstå utlandsinvesteringar. Men inga pengar är gratis, och dessa kommer med ett högt pris. Bosniska jugoslaver var väldigt sekulära, religionen sågs som en privat angelägenhet, men någonting ändrades under kriget. Religion blev skillnaden mellan liv och död, människor tvingades att byta namn och konvertera eller att bli avrättade. Sådana sår läker inte på väldigt länge.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Det finns en jämförelsevis stor andel bosniska unga män som har åkt ner till Syrien för att slåss för IS. Jag är övertygad om att den utvecklingen går att härleda till det saudiska inflytandet. De saudiska imamerna spelar på förnedringen som kriget innebar för många muslimer och använder islamofobin som bara har blivit värre i Europa för att spå på utanförskapet, göra dem förbittrade och arga. Det går fortfarande att hitta videor på nätet från krigets värsta skådeplatser; vilket bättre propagandaverktyg finns det än Srebrenica?

Därför sticker det lite i mina ögon när jag läser i Dagens ETC i veckan om hur många svenska moskéer som tar emot stöd från Saudiarabien och Qatar, en annan oljerik stat som sprider sitt inflytande via en extrem tolkning av islam. Som motkrav sitter många av dessa finansiärer i styrelsen, där de kan kräva sina egna imamer. Det är svårt att bevisa någon direkt koppling mellan saudiska pengar och terrorism, men indicierna är många, och den officiella ideologin – salafismen –  som Saudiarabien underbygger sitt fruktansvärda system med är densamma som IS. Vi som muslimer får aldrig låta den här brutala, reaktionära, ja rent ut sagt fascistiska, tolkningen av islam tala för oss. Det gör den inte.

Jag går inte i moské, men jag anser att religionens officiella företrädare här i Sverige, våra imamer, måste ta ansvaret att avstå från pengar som kommer med icke-demokratiska motkrav. Det finns flera moskéer som gör det; Islamic center i Malmö till exempel har avstått sådana blodspengar. Man ville inte ta risken att hamna i knät på fel personer, helt enkelt. Det är ett beslut som alla kan ta, och borde kunna enas om. Kristdemokraterna, liksom ­Sverigedemokraterna före dem, har föreslagit ett förbud för utlandsinvesteringar till moskéer; det tycker jag låter lite krångligt att rättfärdiga med sikte på lagens princip om likabehandling. I så fall borde väl svenska staten förbjudas att göra affärer med saudiska kungahuset? Och särskilt vapenaffärer, som används för att begå krigsbrott i Jemen.

Däremot kan svenska moskébesökare ta sitt ansvar och kräva från sina imamer och moskéer att antidemokratiska element inte får påverka predikan och den religiösa verksamheten i övrigt. Visa världen att muslimer inte accepterar salafismens gift.