Den främsta drivkraften för att resa med kollektivtrafiken är faktorn relevans. Avgångstider, linjesträckning och enkelhet är genomgående de tre parametrar som driver relevansen och i sin tur resfrekvensen. Detta betyder att resandet med kollektivtrafiken påverkas mest av att den utgör ett reellt alternativ för människor i de olika situationer då de har ett resbehov.”
Detta konstaterar Svensk Kollektivtrafik (2014) i den årliga undersökningen av länens kollektivtrafik – Kollektivtrafikbarometern. Ett relevant utbud tillsammans med kunskap om utbudet är de viktigaste drivkrafterna för valet av färdmedel.
Länstrafiken Örebros satsning på MerKoll-projektet har just utvecklats ur det perspektivet. Målsättningen har varit att ge fler och bättre resealternativ för de som pendlar. Skolskjutsar och linjetrafik har samordnats, vilket innebär ett effektivare utnyttjande av samhällsbetalda resor. Satsningen har lett till ökad turtäthet, kortare restider, nya linjer och förbättrad miljö. Så långt är MerKoll-projektet en framgång i sin helhet, även om allt inte fungerar optimalt ännu. Så är det ju oftast när nya system ska startas upp. Här handlar det om trimning av systemet.
Nu är det dags, anser jag, för steg två i utvecklingen av kollektivtrafiken – den anropsstyrda närtrafiken. I dag finns anropsstyrd kollektivtrafik i form av sjuk- och färdtjänstresor. Jag menar att den anropsstyrda kollektivtrafiken också ska gälla linjetrafiken.
Denna typ av kollektivtrafik finns i försöksverksamhet och i ordinarie verksamhet i många av grannlänen, som till exempel Västra Götaland. Jag har fått förmånen att lyssna på Conny Karlsson – strategisk utvecklingschef på Kalmar Länstrafik – ett annat län som har kommit ganska långt och infört närtrafik både i tätort och på landsbygd. Han var inbjuden av Askersunds kommun för att just tala om anropsstyrd kollektivtrafik.
I Kalmar län är närtrafiken uppbyggd så att den finns i områden där resandeunderlaget är för svagt för linjelagd stråktrafik. Närtrafiken kan vara områdesindelad, anropstyrd eller en kombination av dessa. Grundutbudet är fem resmöjligheter per vecka och syftet är service- och fritidsresor. Den fungerar både i tätort och landsbygd. Målsättningen är tillgänglighet – trafik nära resenärens boende och resmål. Resan beställs i förväg och samma pris som övrig kollektiv-trafik gäller.
Jämför man förutsättningarna för Örebro län bör dessa vara likartade. Jag anser att detta är en utmaning med bäring på en hållbar utveckling. Den minskar de geografiska orättvisorna och möjliggör boende i hela länet. Nu är det dags att starta etapp två i utvecklingen av länets kollektivtrafik.