Egentligen är det ingen överraskning. Regeringen Reinfeldt har gjort allt i sin makt för att öka klyftorna i samhället.

I Göteborg är skillnaderna tydliga. Färsk statistik från Göteborgs stad visar att en medelinkomsttagare i mångmiljonskåkarna i Långedrag under en och en halv månad tjänar lika mycket som en boende i hyreshöghusen i Bergsjön får ihop under ett år. I Bergsjön har bara var fjärde vuxen person gått på högskola eller universitet. Mer än var fjärde är utan arbete. I Långedrag är verkligheten en helt annan och arbetslösheten ligger på någon ynka procent.

Tydligare än så blir inte klassamhällets fula tryne. I Sverige ökar inkomstklyftorna snabbare än i något annat västland. Vi bor i det OECD-land där andelen relativt fattiga har ökat mest under de senaste 15 åren.

Alliansen är högst ansvariga för den här utvecklingen. Genom politiska beslut förklädda till prat om ”arbetslinje” och ”ansvar för svensk ekonomi” har klyftorna mellan oss fördjupats.

Reinfeldt och Borg har så fort tillfälle har getts valt att poängtera att det ska löna sig att arbeta – och straffa sig att vara sjuk och arbetslös. Det är en djupt osolidarisk tanke som sliter oss isär.

Samtidigt har regeringen passat på att sänka skatter som har gynnat de som redan har, de har tagit bort förmögenhetsskatten och infört skatteavdrag som har gjort det billigare att renovera och få det städat hemma. Alliansen har dessutom sålt ut vår gemensamma egendom, vår välfärd som vi har varit så stolta över. Det är ett mörkt facit efter åtta år. 

Jag håller Reinfeldt och hans Öppna era hjärtan-tal extra ansvarig. Genom att ställa den urholkade välfärden mot kostnad för flyktingar kastade han upp flyktingpolitiken på dagordningen och därmed hamnade SD:s enda profilfråga i fokus. 

Samtidigt måste vi komma ihåg att SD inte bara är ett missnöjesparti, det är ett borgerligt parti som har stöd hos de borgerliga kärnväljarna. Det är från Moderaterna som SD har fått en tredjedel av sina väljare. Vi får inte heller glömma att SD inte är ett arbetarparti, de vill bland annat urholka LAS, dra ner på Arbetsmiljöverkets resurser och som sagt nej till IF Metalls motion om allas rätt till heltid. De står inte och kommer aldrig att stå på arbetarnas sida.

Valresultatet med SD:s framgångar har fått flera liberala debattörer att prata om ett missnöje med den förda integrationspolitiken. Ännu en gång får ett rasistiskt parti sätta dagordningen. 

För oss andra är det tydligt att partiets framgångar främst beror på att klassklyftorna har ökat rejält de senaste åren. Allt prat om att en nu ska klara sig själv har fått ett fruktansvärt genomslag.

Det är djupt tragiskt. Det är inte ett samhälle jag vill leva i.  

Men, vi kommer att besegra dem den här gången också. Tillsammans kommer vi att lyckas.

Det måste vi lova varandra att aldrig glömma.