Så här:

Den där mittenlösningen med S-MP-C har rasat ihop.

• Annie Lööf hade att välja mellan en V-förhandlad pensionshöjning och en blåbrun budget, där hon till sist valde det senare.
• MP har fått nog. De står inte ut med C, inte med SD-budget, men inte heller med S som alltid prioriterar makten före klimatkrisen.
• S gör vad som helst bara slutresultatet blir S-ledd regering.

Ja, det är ett kaotiskt läge. Men jag tror verkligen att det kommer något positivt ur allt som sker. Bilden klarnar. Nu vet vi. Det här gäller.

Som att vi har ett socialdemokratiskt parti som utan att tveka tycker att det är så avgörande att få en statsminister att man är beredda att regera på en konservativ, blåbrun, klimatförstörande budget. Och nej, det är ingen marginell ändringsbudget.

Som att Annie Lööf visar hur extremt hennes parti är, hur långt ut till höger det ligger i den ekonomiska politiken.

Den nya mitten? Knappast. En färd mot höger.

Som att MP i elfte timmen återupptäckte sin egen gröna själ – samt ryggrad – och säger det som borde sagts för länge sedan: Nej, nu lämnar vi, ni är inte seriösa med varken klimatpolitik eller att hålla gränsen mot rasismen.

Som att vi har en solid blåbrun koalition. Igår firade Jimmie Åkesson med champagne. Den största segern någonsin. Det var vad de sa, sverigedemokraterna. Och de har inte fel. När alla turer är avklarade ska Magdalena Andersson förvalta deras budget.

Dagens ETC ska naturligtvis rapportera om och analysera allt detta. Det är vad du kan förvänta dig av en dagstidning som håller extra koll på jämlikhet, klimat och ytterhögern. Men just nu tror jag att det är minst lika viktigt att inte uppslukas helt av det politiska spelet. För mig – oss – är politik så oändligt mycket mer än riksdagens krängningar.

Sverige behöver bättre välfärd.

Sverige behöver bli kvitt fossilt.

Sverige behöver något helt annat än skålande nyssnazister.

Hopp!

Det finns ju. Klimatrörelsen. Upproren mot vårdens brister. Lärare som kraftsamlar mot privatiseringar. Radikala medier som bryter den borgerliga dominansen. Privatpersoner som hjälper nya svenskar att lära sig språket, att förstå byråkrati, att komma in i samhället. Fackliga som rensar upp på en allt mer utnyttjande arbetsmarknad.

Politik görs hela tiden, på så många platser.

Tillsammansmakt, det är vad tidningens grundare Johan Ehrenberg brukar kallar det där, att vi – några eller många – bestämmer oss för att politiken är att agera, snarare än att vänta på att partierna ska få tummen ur.

Jag tror att vi alla behöver mer tillsammansmakt. Särskilt nu.

Dagens ETC visar dig vad andra redan gör, därmed också vad du kan vilja göra själv. Journalistik för förändring. Journalistik mot maktlöshet. Ända fram till valet i september. Beställ senast på söndag så får du en hel månad för bara 39 kronor.