Maccabi Tel Aviv skulle till att börja med aldrig ha fått spela sin match mot Ajax, israeliska lag har inget i Europa League att göra medan Gaza utsätts för etniskt rensning.

Deras huliganer – en högerextrem gruppering som kallar sig Fanatikerna – kom till Nederländerna förberedda på att orsaka kaos och utföra provokationer, det är helt uppenbart. Dagens ETC har redan rapporterat om fall av misshandel, nedrivna palestinska flaggor och avskyvärda sånger om att utplåna Gazas barn (som de sedan skrålade igen efter att ha evakuerats hem till Israel).

Parallellt planerades det ”judejakt” i nederländska Telegram-trådar, där unga män med sin bakgrund i muslimska länder, snarare än islamister eller mer organiserade propalestinska aktivister, hetsade varandra inför besöket.

Vi vet att huliganerna betedde sig som värsta sortens svin.

Vi vet också att israeler och andra jagades genom gatorna med tillhyggen och explicit antisemitiska slagord. Jag intervjuade natten mot fredagen en chockad israelisk supporter, inte alls huligan, han tar kategoriskt avstånd från deras beteende och krigshyllande. Han hade kommit till Amsterdam med sin flickvän, för att se sitt lag spela, för att komma bort från Israel ett par dagar. 

Att få höra att hans släkt borde ha gasats av nazisterna? 

Ja, man kan tycka att han borde ha förstått risken, att han borde dra andra slutsatser kring att dela läktare med en hord våldsamma, folkmordsförespråkande rasister. Men. Att få höra att hans släkt borde ha gasats av nazisterna? Att avkrävas svar på om han är jude eller inte? 

Själv upplevde han det som om en pogrom pågick, en systematisk förföljelse.

Så många led i allt detta är oacceptabla. 

Inte minst efterspelet. 

Politiker som kastar sig över detta för att hävda att Europa injicerats med ett muslimskt gift, eller att Palestinarörelsen skulle ligga bakom. 

Huliganerna petade i helt öppna sår, de kom till Amsterdam för att utlösa en reaktion. 

Det här var inte Kristallnatten. Men det är direkt plågsamt att notera alla som relativiserat det antisemitiska inslaget, som om det vore en bagatell, eller försvarlig reaktion. Alla som kallat varje försök belysa just det antisemitiska inslaget för israelisk propaganda och sionism.

För mig ser verkligheten ut så här:

Gazas undergång är fruktansvärd, Israels brott är monumentala. Huliganerna petade i helt öppna sår, de kom till Amsterdam för att utlösa en reaktion. 

Israeler – inte huliganerna – tvingades gömma sig på sina hotellrum för att människor där ute sökte efter judar att misshandla och överskölja med tillmälen om Hamas terrordåd och Förintelsen.

Kan vi inte se det avskyvärda i båda dessa händelser, eller ens erkänna att de ägt rum, tar det oss till en riktigt dålig plats, sönderpolariserad och avskärmad.

Expo-medarbetaren Morgan Finnsiö skriver klokt på X:

”Flera saker kan vara sanna samtidigt om Amsterdam, och vuxna människor måste kunna se fler än en aspekt av helheten. Vi måste kunna kräva detta av oss själva och varandra.”

Dagens ETC kommer att fortsätta rapportera om och från Amsterdam.