Hur vågar ni? undrar hon. Hur vågar ni som uppslukats av den högerextrema vågen? Det är en minut som får hjärtat att stanna. Ocasio-Cortez säger att det som nu sker starkt påminner om islamofobin – Omar är muslim – som USA förlorade sig till efter terrordåden 2001. Hon säger att Republikanerna är rasism och våldsförhärligande, att partiet tillåtit ledamöter att hota henne till livet (hon menar att Paul Gosar postade en bisarr video som visar hur han klubbar ihjäl Ocasio-Cortez).
Ja, klart att Republikanerna hycklar, att det är ett politiskt skådespel.
Hittills har de uppenbarligen inte haft något större bekymmer med att en politiker som Marjorie Taylor Greene sprider konspirationsteorin att Kaliforniens bränder orsakas av judiska laserstrålar – ”Rothschild” – från rymden. Och det är inte ens det värsta som kommit från det hållet. Samtidigt unnar sig expresident Donald Trump att luncha med öppet antisemitiska, Förintelseförnekande högerinfluencers som Nick Fuentes. Och vem var det nu som twittrade följande för ett par år sedan?
”Vi kan inte låta Soros, Steyer och Bloomberg köpa detta val!”
Kevin McCarthy, republikan och vid tidpunkten majoritetsledare i representanthuset.
För att sammanfatta, högern bryr sig bara om antisemitism när läge uppstår att tvåla till Demokraterna, och Omar har också de senaste åren varit en obekväm röst, hon har använt sin kommittéplats till att ställa frågor om bland annat amerikanska interventioner och uppgörelser med saudiska diktaturen.
Nu rusar många till Omars försvar.
”Det republikanska partiet fortsätter att smutskasta Omar för att de tror att de kan. Och de tror att de kan eftersom hon är allt som deras väljare är rädda för. Omar är frispråkig, principfast, svart, flykting, afrikan, kvinna och en hijabbärande muslim”, skriver Moustafa Bayoumi i The Guardian.
Republikanerna triviliserar antisemitism, menar kolumnisten Jonathan Chait i Intelligencer.
Allt det är sant.
Allt som idag utgör Republikanerna – med några få undantag – är förvridet, oärligt och hetsande.
Men ibland är det nödvändigt att höja blicken.
Vad är det som Omar sagt och gjort?
Då blir hela situationen plötsligt svårare. För hon har en historia av mycket problematiska, generaliserande utfall.
Jag kan älska mycket av det hon driver tillsammans med den så kallade Truppen – The Squad – en grupp ledamöter som försöker pressa mastodonten Demokraterna mot mer progressiv politik (som att inte fördöma socialism).
Men ja, det finns en historia. Och den är inte vacker.
Det handlar inte om att hon propagerar för bojkott, för det är en rimlig ståndpunkt.
Det handlar inte heller om att hon kallar Israel för en apartheidstat, för det är en apartheidstat (fråga bara en tung israelisk debattör som Gideon Levy).
Men:
2012 twittrar hon om att ”Israel hypnotiserat världen”, något som ekar påtagligt av 40-talets europeiska retorik. Och när kritiken kommer svarar Omar att hon inte har någon aning, men att hon gärna lyssnar och lär sig.
”Mina uttalanden gällande dessa saker har sårat människor och det har verkligen krossat mitt hjärta”, sa hon till Dagens ETC häromåret.
Det är återkommande. Ursäkter. Och att sedan göra bort sig igen.
2019 twittrar hon att USA aldrig kritiserar Israel på grund av ”the benjamins”, det vill säga pengarna, även det snubblande nära, om inte över, gränsen till tanken att förmögna judar spelar ut amerikanska politiker som marionetter.
2023 blir hon bortplocklad, anklagad för antisemitism, men uppvisar ingen egentlig självkritik nu heller.
Är hon antisemit?
Vi kan i alla fall konstatera att hon är mottaglig för en viss sorts begrepp och tankefigurer, som är stereotypa och kränkande – och farliga.
Det borde hon ha förstått för länge sedan. Det borde också hennes kollegor ha hjälpt henne att göra. Men det finns tyvärr inte tillstymmelse av något sådant hos den mest profilerade, Ocasio-Cortez. Hon har snarare bidragit till att relativisera Omars olika utspel.
Varför bryr sig ingen lika starkt när latinos blir utsatta? undrade Ocasio-Cortez då det 2019 drevades mot Omar. På sitt sätt en relevant fråga. Om den hade följts upp av resonemang om vad man kan och inte kan säga om judar och Israel. Men så skedde inte.
Amerikanska progressiva måste kunna bättre, måste praktisera nolltolerans.
En spade är som bekant alltid just en spade.
Även om den hålls av vänsterhanden.