Själva tanken från den illustra organisationen bör inte ses isolerad utan snarare som ett steg på det sluttande plan där Sverige befinner sig.

Ska ens de fattiga och mindre begåvade ha kvar rösträtten?  Frågan ställdes häromåret  av den amerikanske statsvetaren Jason Brennan i boken ”Against democracy”. Den marknadsekonomiska tankesmedjan Timbro lät översätta den och gav ut den under namnet ”Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick”. Ur Timbros hand är det tradition att en del äter utan att skämmas.

Tanken är att den som inte är kompetent när det gäller att förstå politiken bör hållas utanför rösträttslokalerna. Hen kan ju rösta på ett sätt som skadar samhället. För att mjuka upp budskapet och ge det en air av solidaritet hävdas att de inkompetenta kan rösta på ett sätt som skadar de inkompetenta själva. Så av omsorg om illa drabbade bör rösträtten tas ifrån dem. I en globaliserad värld är allt så komplext, hur svårt är det inte då att begripa sig på hur det fungerar. Handelsavtal, maktförskjutningsavtal och andra av globaliseringens fryntligheter. Lägg till det räntesnurror, finansiella instrument, skatteregler och alla hundra avdrag och bidrag och coacher hit och dit.  

Vilket parti blir först att föra fram förslag om inskränkt rösträtt? Rimligen något parti som ligger i fas med Timbros marknadsliberala värderingar. I så fall Annie Lööfs parti. Hon är ju till och med invald – tillsammans med Carl Bildt och Marcus Wallenberg – i Trilaterala kommissionen. Där hade inte gamla centerledare som decentraliseringens Thorbjörn Fälldin eller ekohumanismens Olof Johansson fått sätta sin fot. Där sitter bara de som den sentida globaliserade kapitalismens marknadslejon anser vara värda en plats.

Nej, jag tror inte, trots allt, att det Annie Lööfs parti som kommer att vilja återupprätta klassröstning. Verkligen inte. I min senaste bok ”Vad ska vi ha samhället till?” gjorde jag spaningen att Sverigedemokraterna så småningom skulle föreslå inskränkning av rösträtt för invandrare som är beroende av ekonomiskt bistånd, som socialhjälp numera heter. Därifrån skulle idén, när vi liksom vant oss, sippra ner till mer traditionell höger. Hur liberaler ska förhålla sig beror på. Sitter de på det sluttande planet och inte förmår begripa skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital kanske de så småningom inte heller förstår sig på rättigheter.

Jag har förresten hört vänsterintellektuella som ifrågasatt det rimliga i att låta ”idioter i den amerikanska södern” rösta. Jag varnar för sådant snack. Politiken måste vara till för alla. Det är ett av alla skäl till att vi måste börja bygga ett förståelsesamhälle. Hitta balans mellan den anonymiserade globaliseringen på ena sidan och överblickbarhet och självtillit på den andra. Med system som det inte krävs revisorer att förstå och bisarra kontrollsystem att övervaka.

Hur gick det med spaningen då? Jodå, Sverigedemokraterna förnekar sig ju inte. När moderater och kristdemokrater går Jimmie Åkesson till mötes måste Sverigedemokraterna upprätthålla avståndet genom att bli än värre. I det här fallet att genom att aktivera förslag om inskränkning av rösträtten. På temat: ”Varför ska de som inte är svenska medborgare få rösta i kommunval?”  Var så säker, det är inte det sista av förslag som vill ta oss tillbaka till en samhällsmodell som vi varit stolta över att ha lämnat.

Ja, jisses så det kan gå när ”mitten av politiken” steg fört steg lotsats allt längre högerut. Så se upp för partier som säger sig vilja stå i mitten. De legitimerar det sluttande planet. Ibland ens utan att begripa det. Demonstrera!