Jo, om inte det vore för att högerextremismen vinner makt i fler länder. Det känns faktiskt löjligt att skriva om hur antidemokratiska krafter hotar turismen. När fascister stövlar genom gatorna och intar de högsta posterna är det ingen som bryr sig om hur turismen påverkas. Ingen. Det finns andra mer brådskande frågor att tackla. Som demokratin till exempel. Men denna text skrivs inte med omsorg om turismens framtid. Nej, det handlar om hur det är att vara svart svensk i en värld där allt fler stödjer idéer som hotar ens existens.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När Donald Trump vann var första tanken på vallöftet om ett inreseförbud för muslimer. Världen brinner och jag sörjer en New York-resa. Själviskt men så var det. Mitt efternamn är Hussein och jag är muslim. Jag kände mig rätt träffad när han twittrade om det under valrörelsen. Så frågorna började hopa sig när han segrade i presidentvalet. Hur seriös är idén om att bannlysa muslimer från att komma till USA? Skulle det ens praktiskt kunna genomföras? Ska jag låtsas vara buddhist om jag vill åka till landet? Kommer jag någonsin få se Beyoncé live i sitt hemland?
När det kommer till Europa har jag redan strukit länder i Östeuropa från listan på platser att besöka. Många vänner har avrått efter att på gator fått n-ordet efter sig och olika internetforum är fyllda med berättelser om våld och hat mot svarta i länder från forna Sovjetunionen. I Ryssland vågade afrikanska studenter inte ens ta sig till centrum och handla i skräck för skinnskallar. För några år sen rapporterades det om att hatbrotten minskat något men bilden av svarta som jagas av nazister är omöjlig att släppa. Inte en chans att jag åker dit.
Det har ändå gått att släppa Östeuropa, även om det svider lite när vänner Instagrammar festbilder från Moskva eller delar uppdateringar från helgresan i Budapest. Jag överlever det, men vad händer om Frankrike ryker från listan? Vad händer om Marine Le Pen vinner presidentvalet och landet institutionaliserar hennes hatretorik? Kan man gå i Paris med slöja om några år eller riskerar man då böter? Ja, jag tänker på sådant här.
Vår demokrati hotas, så varför bry sig om dina framtida resmål? Rimlig fråga, men det betyder inte att denna oro saknar relevans. Det handlar om att världen känns allt mindre och mer stängd. Självklart ska politiken försöka vända den växande skaran som ser sina egna grannar som hot, men det betyder inte att de som utpekas som börda inte får reflektera över sin tillvaro. Både små och stora tankar om framtiden – allt ifrån om min familj är säker i landet vi bor i, till om jag kan ta den transsibiriska järnvägen i sommar utan att trakasseras. Den växande högerextremismen påverkar på alla nivåer. Jag tänker inte skämmas för att jag ställer frågor om tryggheten för svarta i länder där rasister tagit makten. Närvaron av rasism är inget teoretiskt eller något fluffigt som går att tänka bort. Läser jag att hatbrott är vanliga i en populär storstad kommer varken jag eller ens mina framtida barnbarn sätta sin fot där. Hejdå Moskva.
Det är viktigt att högerextremism inte bara målas som en magisk växande dimma som bryter ned allt vi byggt upp tillsammans. Rasism måste också betraktas utifrån relationen mellan människor. Relationen mellan dig och servitören som vägrar säga ditt namn. Relationen mellan butiksägaren och kunderna som stämplas som tjuvar på grund av hudfärg. Relationen mellan ungdomarna och den vuxna man de slår ihjäl för att han talade sitt språk på gatan. Det är personligt.
Så tipsa gärna om resmål där jag slipper sådant. Reseguider får jättegärna ta med sig detta när semesterparadis recenseras i tidningen. Granska maten, hotellet och kulturlivet men ställ också frågan: går det att vara svart här?
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.