Män är fullständigt dominerande i fråga om fall av sexuellt våld. Jo. Just precis män är det. 97 procent av alla misstänkta för sexualbrott män. Och innan vi börjar tjafsa om detta då: siffrorna är Brottsförebyggande rådets (Brå), visserligen för föregående år. Men det har garanterat inte ändrats drastiskt sedan dess.

Det sexuella våldet har fått ett uppsving i medierna just nu. Det beror givetvis på att antalet anmälningar om både sexuellt ofredande och våldtäkt på festivaler har ökat lavinartat i år i jämförelse med föregående. I en tidning läser jag att ”antalet sexuella ofredanden har ökat från X till X” i och med att så många anmälningar inkommit. Som om antalet sexuella ofredanden och våldtäkter är lika med antalet anmälningar som kommer in. Det är de inte. Mörkertalet är hur stort som helst. Fortfarande.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I och med festivalvåldtäkterna har debatten kommit igång. Vissa tar tillfället i akt att skylla allt på nyanlända i och med att svenska män tydligen inte alls är kapabla att förgripa sig på kvinnor, vilket är rent nonsens. Svenska män är lika mycket våldtäktsmän som andra.
Andra vill skärpa lagstiftningen. Och en del vill inte skärpa något alls. Och så var det den där klicken, som det finns en särskild plats i helvetet för, som tycker att man ska diskutera kvinnornas egen roll i det hela.

Till slut handlar debatten om att ta debatten om debatten och om i princip allt annat än det som är problemet här: de allra flesta fall av sexualbrott har en gemensam nämnare. Förövarna är män. Män våldtar kvinnor, och fortsätter med det också.

Och de kommer undan för ofta.

Kvinnor som utsätts för sexuella ofredanden och våldtäkter vågar inte anmäla dem av flera anledningar, och med all rätt. För det första är det mycket få åtal gällande våldtäkt som leder till fällande dom. Enligt Brå begås ungefär 100 våldtäkter varje dag. Men förra året lagfördes bara 176 våldtäktsbrott, inkluderat grova våldtäkter. Och antalet uppklarade våldtäkter sjönk med tio procent från 2014 till 2015.

För det andra handlar det också om skuldbeläggning av offren. Inom den egna familjen, utanför i bekantskapskretsen, i samhället i stort och så framför allt i rättssystemet. Kvinnor ska alltid vara beredda på att svara på vad i deras eget beteende det var som lockade eller ledde fram till vad som hände. Var hon full? Hade hon stringtrosor? Hade hon haft sex med många? Gillar hon BDSM? Och slutligen: sa hon nej, och i så fall – hörde eller förstod han det? Menade hon det verkligen eller var det egentligen ett ja?

När rättsstaten tröskat igenom hela processen lämnas kvinnor oftast svikna.

I brist på annat får kvinnor försöka skydda sig själva. Det handlar om allt från att köpa överfallslarm och överfallssprejer till att träna självförsvar eller köpa olaglig pepparsprej och knockoutgas. Att ta omvägar hem, springa, alltid se sig över axeln och se alla män i närheten som potentiella våldtäktsmän.

Det här har kvinnor fått leva med länge.

Jag orkar inte mer av detta. Jag kan inte bli lycklig i det här samhället när det är så här. Kvinnor kan inte vara trygga i det här samhället. Det går inte att ha det så här.

Jag känner flera kvinnor som blivit våldtagna, sexuellt utnyttjade, ofredade, psykiskt eller fysiskt misshandlade. Av män. Det känns som att mitt liv ibland bara, hur jag än försöker komma ifrån det, kretsar kring att förklara, diskutera och försöka, närmast desperat, nå fram till olika män i frågor om kvinnors rättigheter. Sådana rättigheter som är så självklara så det liksom aldrig borde förekomma diskussioner om dem ens. Som rätten till den egna kroppen, som exempel.

Någonstans kommer man till en punkt där man inte orkar läsa en enda text till om att några äckliga våldtäktsmän gått fria. Någonstans blir känslan mer hopplös än något annat. För det verkar ju inte spela någon roll om kvinnor i Sverige blir våldtagna med vinflaskor, nävar, tillhyggen eller vad som. De som är skyldiga går oftast fria i alla fall.

Bara 14 procent av alla anmälda våldtäktsfall klaras upp. I dagens läge vore det säkrare för kvinnor om de själva organiserade sig och började hänga ut alla män som ofredat och våldtagit dem. Då skulle omgivningen runt dessa män i alla fall få veta.

Nu blir de inte dömda – för det duger vår rättsstat inte till.

Allt den duger till är att göda mitt manshat.