I land efter land i Europa har vi sett hur främlingsfientliga partier påverkar politiken långt bortom sina egna mandat. Bara några exempel: Frankrike, Storbritannien och Danmark.

Sverige? Fredrik Reinfeldt stod för ett genuint motstånd gentemot Sverigedemokraterna, han var tydlig även när det blev uppenbart att SD skulle göra sitt hittills starkaste val.

Men idag...

Sverige har en ny regering.

Sverige har en ny opposition, där en partiledare – Anna Kinberg Batra – måste bevisa att alliansens största parti ska vara tongivande för det kommande samarbetet, samtidigt som en annan partiledare – Annie Lööf – använt hösten till att flytta fram sin position, och övriga två – Jan Björklund och Göran Hägglund – vet att de är starkt ifrågasatta.

Hela havet stormar.

Fyra partier vill revitalisera sitt budskap, bli angelägna för fler väljare. Uppenbart kommer denna ideologiska pånyttfödelse till stor del att ske inom området invandring/integration. Nu hetsar de varandra, alliansledarna, speciellt duon som är satt under hårdast press, inte minst från sina egna partier.

Hägglund var först, med sitt utspel om att minska kostnaderna för flyktingmottagandet genom lägre bidrag och ett nytt etableringsavdrag, genom tillfälliga uppehållstillstånd och genom snabbare handläggning vad gäller ”säkra” länder. Han följde förra veckan upp med att kräva att stödet som går till eget boende för asylsökande ska tas bort.

Nu är det Björklunds tur. Han är självkritisk – integrationspolitiskt finns det mer att göra:

”En del hävdar att en politik för att minska utanförskap genom att ställa ökade krav på eget ansvar hos individer inte skulle vara socialliberalt. Vi är av motsatt uppfattning”, skriver han och de andra artikelförfattarna.

Konkreta förslag presenteras. Anhöriginvandring ska villkoras med att den person som bor i Sverige uppfyller ett försörjningskrav, har en regelbunden inkomst och en bostad. Uppehållstillstånd ska ges ett ”jobbincitament”, som att den som kan uppvisa försörjning går från tillfälligt till permanent tillstånd. Dessutom vill FP ha en modernare arbetsrätt (det handlar bland annat om Lagen om anställningsskydd, Las). Sedan är det vårdnadsbidraget som ska rivas upp. Och till sist en folkpartistisk favorit i repris: Språkkrav för medborgarskap. Lanserat 2002, 2006, 2010 – och 2015.

”Att språkkravet inte gått att genomföra tidigare, trots förslag från Folkpartiet, har berott på att alliansen i denna fråga inte lyckades enas.”

Han ser kanske en möjlighet till samsyn, Björklund. Eller så är det oppositionen som faller isär, att varje parti måste hitta sin roll bortom alliansen, profilera sig utanför samarbetet. Det senare är mer sannolikt.

Det här är sorgliga utspel, både från KD och FP.

Det här är politiskt fiske som fullföljer Sverigedemokraternas problemformulering, som anger invandring och integration som dyrt och besvärligt och ineffektivt, utan att redovisa faktiska bevis för att det förhåller sig så.

Det här är budskap anpassat för de 13 procent som röstade på SD, och för övriga svenskar som är kritiska till invandring men ändå valde att rösta på andra partier än det öppet rasistiska.

Konsekvensen blir att debatten förskjuts ytterligare. Inte mot en nödvändig förnyelse av svensk integrationspolitik. Utan mot att samhället står inför ett hot som måste hanteras genom skärpt kravlista. Annars vill asylsökande inte arbeta. Eller lära sig ett nytt språk.

Frågan är nu vad som kommer från Moderaterna, där Kinberg Batra vet att det finns en intern vilja – oklart exakt hur stark – att både upphäva bojkotten av SD och diskutera hur många människor som ska rymmas i Sveriges öppna hjärta. Ett större integrationspolitiskt förslag är att vänta, som lär driva arbetslinje och diverse villkor. ”Vi säger inte go home, vi säger gå till jobbet”, sa Kinberg Batra då hon tillträdde som partiledare.

I helgen sammanstrålar hundratals centerpartiser för kommundagar. En ny integrationspolitik ska presenteras, flera av förslagen är redan offentliggjorda.

"Det är inget problem att människor kommer till vårt land, problemet är att vår integration har varit alldeles för dålig under en lång rad av år och regeringar", säger Annie Lööf till SVT.

Centerpartiet har en annan utgångspunkt, sett till förslagen. Mindre alarmistisk, mer konstruktiv. Lööf och Hägglund står mycket långt ifrån varandra, nu även Lööf och Björklund.

Borgerligheten har nyss förlorat ett val. Därför måste politiken förnyas. Det är en rimlig slutsats. Men svenska folket – bortsett från 13 procent – väljer inte parti utifrån dess linje när det kommer till invandring och integration. Andra frågor är betydligt viktigare. Skola. Sjukvård. Sysselsättning. Med mera. Ändå är det inte alls det som alliansen nu lägger sina krafter på.

Det är inte bara sorgligt.

Det framstår som ett strategiskt misstag.