”Jag ser att du har kuperat svansen. Gjorde inte det ont för hunden?”
”Nejdå, jag kapade en bit i taget.”
Som metafor är min fars historia en utmärkt analys av hur Allianspartierna tänker införa marknadshyror. Man tar det en bit i taget och tycks tro att då drabbar det inte hyresgästerna. Alternativt vet man att det drabbar hyresgästerna, men väljer att föra dem bakom ljuset.
Alliansen stöds av Sverigedemokraterna som inte har något eget förslag om marknadshyror. Men partiets ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt säger i Dagens Industri (25/11 2017) att man ”är öppna för att fasa in marknadshyror…”.
Hur som helst. Så här ser allianspartiernas förslag ut inför valrörelsen. Citaten är från respektive partis hemsida.
• Moderaterna vill fasa in ”ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem i hela beståndet”.
• Centern ”vill att nybyggda hyresrätter ska slippa reglering på obestämd tid.” Partiet förslår också ”att den som vill ska få sluta avtal med sin hyresvärd att, mot ersättning, lämna regleringen.”
• Liberalerna vill tillåta ”fri hyressättning i nybyggda hyreshus” samt att ”i äldre hyreshus ska läget kunna påverka hyran mer än i dag”.
• Kristdemokraterna tassar försiktigas och vill att ”hyressättningssystemet utvärderas” samt att ”om så erfordras åtgärder vidtas för att med ett fortsatt starkt konsumentskydd främja nyproduktion av hyresrätter”.
Gemensamt för allianspartierna är att de ser kollektivt förhandlade hyror utifrån bruksvärdesprincipen som ett problem. Ett problem de vill lösa med mer marknad och mindre hänsyn till att bostaden är en social nödvändighet.
Men kollektivt förhandlade hyror på bostadsmarknaden skyddar hyresgästerna mot orimligt höga hyror på samma sätt som kollektivavtal på arbetsmarknaden skyddar arbetstagarna mot orimligt låga löner.
Skyddet mot orimligt höga bostadskostnader hotas även av allianspartiernas vilja att omvandla fler hyresrätter till bostadsrätter. I riksdagens civilutskott argumenterar Alliansen för att hyresgäster efter en viss tid skall ha rätt att köpa sin lägenhet. Samma förslag finns med i Allianspartiernas gemensamma budget för Göteborg. Genomförs det skulle centrala Göteborg snabbt tömmas på hyresrätter och bli en closed community för människor med råd att betala för riktigt dyra bostadsrätter.
En sådan utveckling ligger lika lite i flertalet göteborgares intresse som en smygande övergång till marknadshyror.
Hyresgästföreningen publicerade nyligen en rapport om konsekvenserna av en övergång till marknadshyror. I Göteborg skulle hyrorna i genomsnitt öka med 32 till 50 procent. Hyran för en tvåa på 57 kvadratmeter skulle stiga till upp emot 6 000 kronor i Gunnared och snudda vid 10 000 kronor i Centrum och Linnéstaden.
Alla beräkningar kan kritiseras, särskilt om de görs i egen sak. Men ingen torde bestrida att marknadshyror leder till högre hyror, högre ju attraktivare lägenheten är och därmed också till ökad segregering.
Varför vill då Allianspartierna höja hyrorna? Det huvudsakliga svaret är att bättre lönsamhet antas öka bostadsbyggandet och minska bostadsbristen. Men det stämmer inte med den verklighet vi kan iaktta.
Just nu minskar efterfrågan på dyra bostadsrätter. Det leder inte till att fastighetsbolagen bygger fler billigare bostadsrätter. Istället bygger de färre bostadsrätter för att skydda sin lönsamhet.
Det råder ingen brist på dyra bostäder i Göteborg. Bostadsbristen handlar om brist på bostäder som vanliga människor med vanliga inkomster har råd att efterfråga.
Varför skulle fastighetsbolag, som av lönsamhetsskäl inte bygger billigare bostadsrätter, vilja bygga billigare hyresrätter om de får ta ut ännu högre hyror och vinster på att bygga dyra hyresrätter? Det är en fråga som allianspartierna bör avkrävas svar på. Samtidigt får de gärna också berätta hur de har tänkt sig att de som inte har råd ska få någonstans att bo?
Länder med marknadshyror har regelmässigt en kompletterande social bostadsmarknad med subventionerade hyror. Är det något sådant Allianspartierna vill ha? Berätta det i så fall, hur det ska införas samt inte minst, hur det skall finansieras.
Som ett enklare alternativ brukar höjda bostadsbidrag nämnas. Det låter enkelt och beprövat, men har vid närmare eftertanke skandalösa konsekvenser. Det innebär ju att skattebetalarna ska subventionera fastighetsägarnas högre hyresinkomster.
Marknadshyror är ett utomordentligt dumt och illa genomtänkt förslag som om det genomförs kraftfullt skulle bidra till mer segregation och riskera att förlänga bostadskön för människor med vanliga inkomster.