SD har återigen fått ta över scenen i svensk politik och styra debatten. Det här är dilemmat. De rödgröna förlorade valet. Alliansen förlorade valet. Men den borgerliga politiken vann eftersom SD är ett borgerligt parti på yttersta högerkanten.

Att alliansen inte vill regera direkt med SD är naturligt (trots att man regerat på partiets stöd i riksdagen sen 2010). Det är inom borgerligheten SD kan växa på sikt. Det är M och KD:s väljare partiet siktar på. Men att alliansen samtidigt vägrar förhandla med Löfvens minoritetsregering gör att landet inte kan styras.

Det är alliansen som ger SD makten, inte väljarna. För 87 procent av väljarna vill inte se SD som styrande.

Alliansens sammanhållning är idag viktigare för partierna är allt annat. Folkpartiet röstar för vårdnadsbidrag trots att man är emot. Centern vägrar energisamarbete av samma orsak. KD röstar mot sänkt pensionsskatt och M röstar mot allt eftersom partiet är upptaget med att byta ledning och göra sig av med arvet Borg/Reinfeldt (hoppas gammelmoderaterna).

Löfvens ”utsträckta hand” är ett omöjligt projekt eftersom allianspartierna tror att de tjänar mer på att vägra så länge borgerliga medier applåderar denna inställning.

90 procent av de svenska medierna bedriver idag kampanj mot framför allt MP. Även i de städer där det är rödgrön majoritet (som Stockholm) framställs politiska beslut som omöjliga och orealistiska även om de är förankrade både i vallöften och majoritet. Kampanjerna handlar om att försvaga Löfvens möjligheter.

En regering kan naturligtvis regera oberoende av mediekampanjer, men kan den göra det i en minoritet där andra partier vägrar diskutera?

Alliansen prioriterar att framställa Löfven som svag (vilket han ju är parlamentariskt) istället för att lösa problem.

Orsaken till att Löfven valde att bilda regering utan V var för att kunna samarbeta med de borgerliga. Analysen var enkel: eftersom de borgerliga inte vill regera med SD borde man kunna acceptera en regering med MP, det parti alliansen själv samarbetat med.

Alliansen å sin sida har släppt fram Löfven för att maktlös kunna fortsätta den tidigare politiken. A-kasseförändring och sänkt pensionsskatt kan man kanske acceptera men när regeringen går in på näringslivets symbolfrågor som förbifarten, Bromma flygplats och vinster i välfärden slår hela borgerligheten bakut. Målet är att få bort MP.

En ren S-ministär utan annan makt än kohandelns är något alliansen kan gilla. Kanske också S.

Budgetkrisen är förutspådd och en självklar följd av valnederlagen för alla utom SD.

Men den makt SD sedan fått kommer inte från väljarna. Utan från alliansen.