Mahsa Jian Amini lämnade hemmet med en hijab, så som påbudet i mullornas Iran är. Hon arresterades av moralpolisen för att hennes sjal satt slarvigt. De fängslade henne och slog henne så till den grad att hon fick hjärnskador som försatte henne i koma. Kort senare avled hon i sviterna av misshandeln. En slarvigt bunden sjal blev en 22-årig kvinnas död. Hon slogs ihjäl av moralpolisen.

Jag är så innerligt trött på alla dessa män som vill styra kvinnors liv genom att kontrollera deras utseende och kläder. I Iran är det statligt sanktionerat vilket naturligtvis gör det värre. Det finns inget juridiskt skydd för den som utsätts eller lever i rädsla. Förtrycket i Iran är massivt. Men det finns inte bara i totalitära stater. Det sker överallt.

Runt om i hela världen tar män med makt sig rätten att bedöma kvinnors klädsel och förnedra och förtrycka de som inte lyder. Talibanernas återkomst i Afghanistan slår obarmhärtigt mot flickor och kvinnors frihet. De får inte röra sig ute, inte arbeta, inte gå i skolan och inte synas alls. Heltäckta kvinnor sitter som inlåsta bara för att de råkar vara just kvinnor.

Men också i vår del av världen tar sig män ­friheter kring kvinnors kläder. Hon som går ut i sin nyköpta korta sommarkjol antas på förväg accepterat en hand på låret baserat på längden på kjolen. Även om det ­svenska rättsväsendet har lärt sig att inte längre ställa frågan om klädsel, i alla fall inte så det protokollförs, så har inte varje man på krogen förstått att tafsande är ett brott – oavsett vad kvinnan har för kläder på sig. Engelska skolan försvarar sina moraliserande klädkoder kring flickors kjolar och axlar med att det handlar om respekt och studiero.

Och han som sliter sjalen av en kvinna för att det retar honom att hon valt att bära hijab är svår att förstå. Hur kan en mans åsikter om en vilt främmande människas huvud­bonad vara så stark att han passerar alla gränser för personlig integritet och med våld sliter av en sjal. Eller som för några somrar sedan när franska myndigheter förbjöd kvinnor att bada i burkini på offentliga stränder. De visade för lite hud för att passa in på en fransk badstrand.

Varje dag parerar kvinnor ovälkomna blickar och händer med hjälp av hur de klär sig. De tar omvägar, drar en kofta över urringningen eller snörar åt en påtvingad sjal hårdare när de möter män i offentligheten. Den manliga blicken finns överallt. Och den är inte nådig.

Modiga kvinnor trotsar förbud, fördomar och normer. Just nu vill jag sända en extra varm tanke till alla de unga kvinnor i Iran som samlas för att ta av sig påtvingade sjalar och som klipper av sig håret. Deras modiga protester visar på förtrycket och de är väl medvetna om vad de sätter på spel. De förtjänar vårt stöd, men också vår ilska. Omvärlden har allt för länge varit allt för tyst om det som sker i diktaturen Iran. Hur folkliga protester och opposition slås ner blodigt, hur fängslanden, summariska rättegångar och avrättningar är vardag. 

Bilder av unga kvinnors fredliga manifestation sprids nu över världen. De ger hopp mitt i mörkret efter mordet på Mahsa Jian Amini.

Jag önskar mig att deras kamp inspirerar. Att kvinnor världen över reser sig. Både i solidaritet med kvinnorna i Iran, men också mot det förtryck som finns runt om oss i vår vardag.

Det måste vara slut på alla dess män som vill kontrollera kvinnors kroppar, oavsett om det är med slöja, abortförbud, sexism eller vad helst de kan komma på i sin iver att trycka ner halva befolkningen och förvägra dem deras mänskliga rättigheter.

Låt inte Mahsa Jian Aminis död vara förgäves. Låt oss föra hennes kamp vidare för att hedra minnet och för att varje kvinna ska få välja sitt liv. Ingen är fri förrän alla är fria.