Uppgifterna går isär om exakt var någonstans, och i vilken omfattning, EU-migranter har bosatt sig tillfälligt i Stockholmsområdet de senaste månaderna. Mycket tyder på att många är romer som har migrerat till Sverige från Rumänien. Chansen är stor att informationsläget tagit ännu ett varv när den här texten publiceras. 

Oavsett siffrorna är det ovärdigt att alls någon känner sig nödgad att migrera till Sverige och bosätta sig under hemlighetsmakeri i en skog. Under vintern. Det är ett fiasko för vår samtid. Hanteringen av den akuta kris som tvingar människor på flykt inom EU är dessutom en skam. När Lotta Edholm, borgarråd och gruppledare för Folkpartiet i Stockholms stad i januari gick ut med sin kollega, EU-parlamentsvalkandidaten Erik Scheller, och debatterade situationen, var deras första svar ”Rumänien måste betala!”.

Punkt ett på åtgärdslistan handlade om vem som skulle stå för kostnaden för den humanitära insatsen riktad till de som har kommit hit. Sedan fyllde folkpartisterna på med tal om ”värna den fria rörligheten” och ”Sveriges ansvar”. Men budskapet var tydligt. Uttalandet bäddade också för svaret från Rumäniens ambassadör Raduta Matache två veckor senare: ”Sverige måste förbjuda tiggeri!”. I förra veckan kompletterade Matache med att ”tiggarna borde söka jobb”. 

Det här är argument vi har hört förut. Ibland har det hetat att ”utländska ligor” kommer till Sverige för att ägna sig åt någon sorts organiserat tiggeri. Förutom att det faller på sin egen orimlighet att någon skulle kunna tro sig tjäna pengar bortom mat för dagen på något sådant, har alla undersökningar visat att ligor som tigger är en myt. Ändå har debatten flyttats till en punkt där aktiviteten att be andra om pengar föreslås bli brottsligt.

Hela tiden är det den som är i så pass stort behov av hjälp att hen migrerar till Sverige eller sitter utanför en tunnelbaneuppgång med en pappmugg framför sig i timtal, som är problemet. 

Det står i bjärt kontrast till det Sverige (och EU) som talar varmt om sig självt som öppet och fritt. Men det är klart, det var inte förrän 1945 som personer som mottog fattigvård, dåtidens socialbidrag, fick rösträtt. Det är inget nytt att skylla fattigdom på de fattiga.

Aktörer som har försökt framstå som mer sansade än Edholm och Scheller har talat om att Rumänien inte ”utnyttjar möjligheter till stöd från EU” för att hantera situationen. Men att säga att Rumäniens politiker skulle vara särskilt oengagerade i romers situation håller inte heller. Sedan när är Sverige, eller något annat EU-land, en förebild i arbetet mot antiziganism? I vinter har många stenar kastats i det glashuset.