Sjukvården är så underfinansierad och så illa organiserad att blivande mödrar drabbas av ångest om de ska föda i närheten av de mest kritiska sommarmånaderna. Det är ovärdigt. Det är bevisligen livsfarligt, med – enligt Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) – ”allvarliga brister i patientsäkerheten”. Och det finns så många exempel, så många fall där människor råkat illa ut när de varit som mest utsatta.
Vi som bor i Stockholm är idag medvetna om att något är trasigt, att det inte fungerar som det ska längre. Det gäller åtminstone för den som förlitar sig på den vård som det offentliga erbjuder och inte har köpt sig egen gräddfil via privata försäkringar.
Situationen är unik, andra regioner har också problem, men på ingen annan plats möts oroliga och förbannade medborgare av samma kompakta övertygelse från politiker om att de ändå har rätt och att alla andra har fel.
Borgerligheten, särskilt Moderaterna, är ideologiskt förblindade.
På den här ledarsidan har vi upprepat det gång på gång:
”Du ser förändringen. Hur det offentliga sakta kvävs, för att sedan haverera, för att sedan ersättas av de kreativa entreprenörslösningar som politikernas vänner och bekanta står redo med. Det är ett diaboliskt systemskifte. Allt tar de ifrån oss, för att därefter lansera oss som kunder i det som brukade vara vårt gemensamma samhälle”, skrev jag i höstas – och krävde då att moderata finansregionrådet Irene Svenonius skulle ställa upp på en intervju med Dagens ETC (det har fortfarande inte hänt, hon har haft fullt upp med fluffiga influencersittningar).
Det handlar om en serie politiska beslut som tillsammans orsakar en enorm otrygghet. Ja, en akut känsla av nära förestående samhällskollaps. Så absolut grundläggande är det att systemet håller när vi eller våra barn eller våra föräldrar blir sjuka. Eller när de dör.
Som att veta att sjukhuset ringer upp om din anhöriga tagits in efter en olycka men inte kunnat räddas. Men det kan vi inte veta i Stockholm. Här kan du tvingas vänta fyra dagar i en ofattbar vanmakt innan någon ringer upp från Nya Karolinska, världens dyraste sjukhus, självaste kronjuvelen som den styrande majoriteten gärna framhåller.
Det är inte heller värdigt. Det är ett slukhål. Marken öppnar sig och ned faller medborgarnas förtroende, det där vi måste kunna ha med oss i vår vardag, det där vi måste kunna lita på finns för oss när det värsta händer.
Hur många stabslägen klarar personalen innan de ger upp?
Hur många sköra barn kommer att duka under när regionen ska ställa om barn- och ungdomspsykatrin, en verksamhet som är så gravt och metodiskt misskött att tanken ligger nära att målet till sist är att privatisera, precis som i Dalarna?
”Vi måste börja säga ifrån och måste det vara jag så får det väl vara det då!” skriver Sofia Gustavson på Facebook. Hon är sjuksköterska på akuten, Danderyds sjukhus. Hon gör just det, säger ifrån, efter ett pass som varit extraordinärt fruktansvärt.
”Tog över 40 patienter på kirurgakuten vid 21.30. Jag får rapport från två nyexaminerade sjuksköterskor, varav en är totalt knäckt. 21.40 upptäcks det att bemanningssjuksköterskan som skulle vara på ortopedakuten inte dykt upp, varav jag får klicka in mig på de patienterna också.
Vid midnatt är jag inklickad, ansvarig sjuksköterska, på 60 patienter samtidigt. Det är alltså 60 personer jag ska se till får omvårdnad och mediciner som de behöver och efterfrågar. Många av dessa är allvarligt sjuka och i akut behov av handläggning. Jag har inte en chans att hinna ikapp. Katastrofalt bemanningsläge och noll vårdplatser.”
Hon fortsätter:
”När jag ska lämna över till dagpersonalen är det återigen en bemanningssjuksköterska som inte dyker upp och jag får lämna över 28 patienter till samma nyexaminerade och totalknäckta sjuksköterska som jag tog över efter igår kväll. Jag får stanna över i 45 minuter för att kunna rapportera alla patienter, och allt som är kvar att göra med dem.”
Hon avslutar:
”Vårdkrisen i Stockholm är helt och hållet orsakad och beroende av Moderaterna tillsammans med KD, C, L och MP. Röstar ni på något av de partierna i höstens val på regionnivå, så minns att vi på sjukhusen varje pass vanvårdar och i fruktansvärt många fall faktiskt har ihjäl patienter enbart tack vare deras politiska beslut.”
Sjukvård kommer bli en av de absolut viktigaste frågorna för väljarna i valet. Kom ihåg vilka partier som styr regionen. Upplys alla du känner om vad dessa politiker har för ansvar.
Det senare är avgörande. För de kommer inte att tveka en sekund att påstå att både ansvar och skuld egentligen hör hemma hos regeringen. Det förfinade de genom hela pandemin. De skyr inga medel. Räkna med vad som helst. Rasistiska utspel? Redan gjorda.
Det får bara inte bli en femte mandatperiod. Det vore sinnessjukt.
