Nyligen har en konflikt mellan Uppsala kommun och friskolan Kajan AB blossat upp och utspelat sig i Uppsalas lokala media. Konflikten handlar om hur mycket pengar Kajan AB har rätt till. Friskolan menar att kommunen har sänkt ersättningsnivåerna, vilket får konsekvensen att skolföretaget tvingas lägga ned sitt högstadium. Kommunen å sin sida menar att ansökningarna inte har inkommit i tid.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Oavsett vad som har hänt, är detta klart en tragedi för eleverna och föräldrarna som behöver hitta nya skolor. Kajans friskola tar emot elever med neuropsykiatriska diagnoser som har stora behov. Föräldrarnas känslor kan inte förringas, det handlar trots allt om deras barns framtid. Men mitt i hela soppan måste vi ändå vända blicken och se till vad som faktiskt har gjort att föräldrarna och barnen har hamnat i det här läget. Det vill säga vad som är det egentliga problemet och roten till situationen.
Problematiken i konflikten bottnar i ett skolsystem som behöver förändras. Ett system som har byggts upp sedan slutet av 80-talet och som har gjort skolan och barnen till en marknad. Hur vi än önskar och vill kommer vi med nuvarande system inte att komma bort från att på en marknad kommer det alltid att finnas vinnare och förlorare, i det här scenariot barnen på Kajans friskola.
Vi kommer aldrig att få ett likvärdigt skolsystem där barnen prioriteras om vi tillåter marknaden styra.
När huvudmannen för en skola är ett aktiebolag måste man acceptera att det för dessa skolor föreligger större ekonomiska risker, oavsett om det handlar om vikande elevunderlag eller dyrare lokaler. Skolorna är mer mottagliga för drastiska ekonomiska förändringar och är beroende av kapital på ett helt annat sätt än kommunala skolor. Ett felsteg och skolans dörrar måste stängas, det är företagandets verklighet.
I debatten påstås det att kommunen genom sänkning av tillläggsbeloppet, som infördes under Alliansens tid, har försvårat ekonomin för Kajans friskola. Den generella höjningen av de resurser som går direkt till skolans ordinarie verksamhet är utbildningsnämndens förklaring till varför man har valt att sänka just tilläggsbeloppet. Kajans ledning menar å sin sida att man ska se Kajan som en verksamhet skild från annan kommunal verksamhet. Detta uttalande kan man tyda på flera sätt. En tolkning är att man anser att det bör vara befogat att i en krissituation särbehandla friskolor som vänder sig till den här målgruppen. Men i ett marknadssystem är just syftet att marknaden ska styra, att alla skolor ska ”konkurrera” på lika villkor. Givetvis får det konsekvenser.
Det som nu drabbar Kajan AB är ett tydligt exempel på hur variationer i kapital i friskolor får större betydelse än eleverna som går i den skolan. Aktiebolag och marknadssystem kan aldrig fungera i ett system där vi förväntar oss ett utfall där våra barn får stöd och hjälp efter behov. Marknaden kommer aldrig att ta hänsyn till våra demokratiska principer. Syftet med en marknad är att de större aktörerna ska slå ut de svagare.
Återigen bör det poängteras att de drabbade elever och föräldrar på Kajans friskola är offer för ett system som nu tydligt visar sina rätta färger och deras känslor ska som sagt inte förringas. Men för samhället måste detta bli en varningsklocka, en varningsklocka för föräldrarna på inte minst Kajan men också på andra friskolor som kan gå denna framtid till mötes, att faktiskt ifrågasätta ett ohållbart system. Skolans yttersta funktion är att finnas till för alla våra barn på ett demokratiskt och likvärdigt sätt, men det kommer aldrig att uppnås om vi tillåter ett liberalt marknadssystem vara prioriterat. Barn måste sättas före systemet.
Visst, det finns de som säger ”skjut till mer pengar till friskolan”. Men vad säger då de andra friskolorna som inte får? Och vad gör vi nästa gång det här händer? Nej, problem ska lösas långsiktigt. Det är dags att se över ett skolsystem där barnen kommer i andra hand.
