Ett svenskt pass och en medelinkomst kan ta dig till en restaurang i Tokyo, en strand i Madrid eller en retreat på Sri Lanka. Välj vad du vill, hela världen ligger som ett uppdukat smörgåsbord. 

Ett syriskt pass däremot innebär att du inte ens kommer ut ur krigets Syrien. Grannlandet Libanon har inte bara stängt sina gränser utan skickar tillbaka folk i detta nu till det krigshärjade landet. Turkiet har också med hjälp av EU-pengar stängt sina gränser och skjuter mot flyktingar som försöker fly över gränsen.

Den som till slut lyckas komma ut ur helvetet kan inte ta flyg, färja eller tåg som oss andra. Det beror på ett EU-direktiv från år 2001. Direktivet innebär att flygbolag och andra transportörer måste betala för uppehälle och returresa om de släpper ombord en person som sedan inte beviljas flyktingstatus i mottagarlandet. Bolagen riskerar också att bötfällas.

Flygbolagspersonal förväntas göra en asylprövning på ett par minuter.

Därför har alla flygbolag tagit beslut om att ta det säkra före det osäkra och stoppar alla som kan tänkas söka asyl från att åka med.

Situationen har lett till att många flyktingar inte har något annat val än att vända sig till smugglare och sätta sig i överbelastade gummibåtar över Medelhavet. Oftast till ett pris som är tio gånger så dyrt som en flygbiljett eller färja skulle ha kostat på samma sträcka. Pengar som hamnar rakt i fickorna på organiserade brottssyndikat och IS-terrorister.

Ett ”apartheidsystem”, som Hans Rosling, professor i global hälsa, kallade det för. Redan när regeln infördes protesterade flygbolagen och i september 2015 uppmanade Svenska Flygbranschen regeringen att temporärt upphäva transportörsansvaret på grund av flyktingsituationen.

”Det är orimligt att kräva att enskilda medarbetare i branschens bolag ska avgöra huruvida enskilda resenärer har giltiga resedokument”, säger Jan-Olov Bergling, chef för Svenska Flygbranschen i ett pressmeddelande.

Men han och andra talade för döva öron. I stället utökade regeringen transportörsansvaret vid Sveriges gränser genom de så kallade ID-kontrollerna.

Vägen över Medelhavet, som kommit att kallas världens dödligaste hav, fortsätter att skörda offer.

Enligt The international organization for migration (IOM) drunknade 3 116 människor förra året. Men den troliga siffran ligger närmare 5 000 eftersom inte alla olyckor upptäcks, menar organisationen. 

Men det handlar inte bara om direktivet. Ett alltmer uppenbart problem är att de mänskliga rättigheterna tar sin utgångspunkt i medborgaren i stället för människan. Det är medborgaren i en stat som är bärare av rättigheter, inte människan. Så när staten kastar ut sina invånare som i fallet Syrien hamnar människorna i en rättsosäker situation, folk blir inte bara oönskade i sin egen stat utan även i resten av världen.

Hannah Arendt diskuterade detta redan för 60 år sedan, i ett kapitel i boken ”Totalitarismens ursprung” försökte hon förstå hur Europa före och under andra världskriget kunde svika och stänga dörren för judar och andra flyktingar från nazityskland.

Arendt hävdade att föreställningen om rättigheter, som medborgarens snarare än människans, bidrog till att göra dåtidens grymheter och rättslöshet möjlig. Hon kallade det ”en rätt till rättigheter”.

Nu har den frågan återigen aktualiserats, vilket värde och vilka rättigheter har människan den dagen hon inte längre tillhör en stat eller den dagen ”hennes” stat inte längre vill ha henne.

Inte för att frågan är ny. Många irakier och kurder som flydde på 1980- och 90-talet till Sverige kunde inte vända sig till irakiska myndigheter för att få rätt papper. Många visste att de var listade. Hade de vänt sig till en irakisk ambassad i utlandet hade de kunnat råka illa ut. Därför tvingades många att gå till smugglare eller ordna pass och visum på annat sätt. Så ser verkligheten ut. Hade ursprungsstaterna fungerat hade ingen behövt fly från allra första början. 

Sommaren är här och för många svenskar innebär det en utlandsresa. Vi tar för givet att vi kan passera gränser och upptäcka världen. Men samma resa som du gör för skojs skull är andra beredda att betala allt de äger och riskera sitt liv för att få upprepa.

Och även din frihet är bedräglig. Den praxis som är satt i världen innebär att ditt mänskliga värde är avhängigt den vinröda lilla boken du visar upp i gränskontrollen. Utan passet är dina rättigheter idag nästan lika med noll. Som människa är du inget. Det borde åtminstone mana till eftertanke.