I debatten om gängkriminalitet har regeringen, utan något egentligt politiskt motstånd från andra partier, riktat in sig på hårdare tag. I juni presenterade regeringen tillsammans med stödpartierna en ny utredning för att möjliggöra att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år, men också att göra det lättare att frihetsberöva, alltså anhålla och häkta, barn under 18 år. Ett sluttande plan som snart kommer leda till att vi i Sverige sätter barn i fängelse.

Det är en retorik som lyckas eftersom majoritetssamhället inte ser att det finns en risk för ens egna barn, utan det handlar om andras ungar. Det är dock en politik som går helt på tvärs med forskning och vetenskap.

När jag pluggade juridik sa kurslitteraturen att frihetsberövande av barn under 18 år bara skulle ske i extrema undantagssituationer. Detta på grund av de stora skadeverkningar som en sådan isolering innebär. Att vara anhållen eller häktad innebär såklart obehag och andra olägenheter för den som utsätts för det. Det är syftet, men det ska av just den anledningen inte användas lättvindigt. Att vara isolerad begränsar den sociala kontakten med omvärlden och har en påverkan på den psykiska hälsan. 

De skadeverkningar som kommer av att sitta isolerad är olika psykiska symtom och reaktioner, förvirring och koncentrationssvårigheter, hallucinationer, vanföreställningar, emotionella reaktioner och impulsiva handlingar med mera. För barn under 18 år är det särskilt skadligt. 

Det är lätt att tro, utifrån debatten, att barn i Sverige inte blir frihetsberövade. Men det sker – och dessutom i större omfattning än vi tror. Faktum är att barn som sitter häktade i Sverige har mer än fördubblats. I dagsläget sitter 52 barn under 18 år häktade, och är därmed isolerade i minst 20 timmar per dygn. Mellan åren 2017 och 2022 var genomsnittssiffran 20 barn. 

När Dagens Nyheter för en tid sedan granskade hur väl lagkravet om fyra timmars isoleringsbrytande åtgärder för barn levdes upp till framkom det att det är sällan Kriminalvården lyckas med det. Situationen är såpass illa att personal på olika häkten har slagit larm om att de inte lyckas ge barnen fyra timmar av den mellanmänskliga kontakt de har rätt till.

Likväl är farhågorna med att frihetsberöva så unga människor verkliga – det är skadligt för barn att vara häktade och dessutom handlar det inte sällan om flera månader. Barn är varken fysiskt eller psykiskt fullt utvecklade och ska inte behandlas som vuxna, oavsett vad de misstänks för.

Det har länge ansetts vara särskilt viktigt att skydda barn från inskränkningar i deras liv och frihet, det är också reglerat i barnkonventionen. Barn ska också skyddas från att utsättas för brott, men i hetsen om att visa sig mest handlingskraftig mot kriminalitet görs det avkall på viktiga principer både vad gäller rättssäkerhet och skyddande av grundläggande rättigheter. Istället för att skydda barn från brott så jämförs de med vuxna eller avhumaniseras – de behandlas i alla fall inte som de barn de faktiskt är.

När en utredning tillsätts så ska det tolkas som att det är regeringens vilja att göra verklighet av den. Det är märkligt att ett land som länge stått i främsta ledet för barns rättigheter inte reagerar mer kraftfullt mot den här amerikaniserade utvecklingen. 

I rollen som biträdande jurist har jag gjort en del häktesbesök. Att besöka en ung människa, bara några år äldre än mitt äldsta barn, är alltid lite svårare. De pratar inte sällan om sina mammor och det är inte heller ovanligt att det krånglar just med att få till besök från familjen. Jag är ny i den här rollen, men har ändå redan hört flera historier som förklarat vägen som lett dem till där de sitter idag. 

Det ekonomiska läget har inneburit att fler barn än tidigare växer upp i skuldsatta familjer. Rädda Barnen har i flera år levererat rapporter om barnfattigdom och den senaste visar att allt fler barn växer upp i ekonomiskt utsatta hushåll. 

Det är det här problemet regeringen behöver adressera istället för all bullshit om hårdare tag. I alla fall om de på riktigt bryr sig om att skydda barn.