”Du kan döda mycket snabbare med det siktet”, berättade han.

Ben Fugate är en av de amerikanska soldater jag intervjuade 2009 som har använt svenska vapen i Irak och Afghanistan. Deras vittnesmål pekar på det ansvar vi bär idag för Israels ödeläggande av Gaza.

Dagens ETCrapporterade i våras att svenska Aimpoints sikten används av israeliska soldater. När Dagens Nyheter i april frågade företagets vd Lennart Ljungfelt om exporten går direkt till den israeliska militären valde han att inte svara. Han hänvisar till den svenska kontrollmyndigheten för vapenexport, ISP, som bedömer att Aimpoints sikten står fritt att sälja till vem som helst.

Aktivister har under det senaste året kampanjat för att stoppa Aimpoints försäljning av sikten till Israel. Men Israel kan naturligtvis genomföra sitt krig oavsett vad ett svenskt företag gör – så vad spelar det för roll?

En liknande fråga ställde jag för 15 år sedan till amerikanska soldater som hade insett att de deltog i förödelse snarare än frigörelse av Irak. De var överens om en sak: Den som tillverkar vapen bär skuld.  

”Att jobba på en fabrik som förser folk med vapen och sen säga att jag inte har någon del i det eftersom jag inte fysiskt skjuter folk, det är hyckleri”, sa Ben Fugate.

”Det är som att jag skulle säga att jag hade inget med Irak att göra – jag var bara där”.

Stridande soldater utgör omkring 10–20 procent av militären. Resten – från mekaniker till städpersonal – behövs för att de ska kunna strida. För att det ska ske krävs även vapen och, för att effektivisera dödandet, sikten.

Aimpoints vd verkar dela bilden av att han bär ett ansvar. Under våren 2021 avbröts försäljningen av sikten till Ryssland, trots att de officiellt bara såldes till jaktbutiker.

”Det var en allmän känsla av olust inför Ryssland som marknad”, var Lennart Ljungfelts kommentar till DN.

Hoppas han att Israel, som Netanyahu säger, ”har världens mest moraliska armé”? Att de bara sätter den röda pricken på beväpnade fiender? Lyssnar han inte på något av alla vittnesmål som kommer ut från Gaza som säger motsatsen?

Liz Allcock, skyddschef på Medical Aid for Palestinians, sammanfattade nyligen läget till BBC: ”När vi tar emot patienter på sjukhusen är ett stort antal av dem kvinnor och barn. [...] De har fått skott mot huvudet, mot ryggraden, mot kroppsdelar som tydligt indikerar en direkt riktad attack”.

Flera rapporter tyder på att Israel är på väg att utsätta norra Gaza för en värre fasa än vi hittills sett. Sedan 1 oktober har Israel stoppat allt matbistånd. Svälten blir allt värre. Israel uppmanar alla att lämna norra Gaza, men hundratusentals är kvar, de har lärt sig att det inte finns några säkra platser.  

I Israel talas det om att snart se norra Gaza som en militärzon, och betrakta precis alla som är kvar som legitima mål.

Vad händer sedan? Ultranationalisterna i Israels regering har sin plan klar, här uttryckt av finansminister Bezalel Smotrich: ”Vi kommer att ockupera Gazaremsan […]. Sanningen är att där det inte finns en bosättning, finns det ingen säkerhet.”

Vi ser alltså en eskalering av det som har kallats världens första livesända folkmord. Vi står på randen till ett förödande storkrig i Mellanöstern. Och det är svårt att se hur det internationella rättssystem som kom till efter andra världskriget någonsin kan användas igen om vi inte lyckas bromsa och på något sätt ställa Israel till svars för deras konstanta flagranta brott mot krigets lagar.

Samtidigt finns en internationell rörelse, ofta ledd av palestinier, som i många år har kämpat för en internationell bojkott av Israel i förhoppningen att det ska leda till ett slut på Israels apartheidpolitik och ockupationen av det palestinska folket, likt som skedde i Sydafrika. Den rörelsen ger oss många möjligheter att ansluta. I Sverige finns exempelvis Isolera Israel, som bland annat kampanjar för att Aimpoint ska sluta sälja sikten till Israel. Palestinagrupperna är aktiva på många orter. Varje vecka hålls demonstrationer över stora delar av landet.

Jag hör ofta palestinska aktivister, efter skarpa analyser och tunga vittnesmål, säga i en utandning: Vi vill bara att ni ska förstå att vi är människor.

Frågan är, är vi andra människor nog?