New York Times har gjort många amerikaner rasande, ja, fler ändå, tidningen är en global angelägenhet. Den har anklagats för att fungera som megafon åt IDF:s propaganda. Den har kritiserats för att ständigt använda eufemismer för att beskriva Israels metoder, att tolka intentioner och konsekvenser välvilligt, samtidigt som de handlingar som utfördes mot israeler har fördömts med starkast möjliga värderande, känsloladdade begrepp. 

Ja, det är närmast rutin att medier kölhalas under pågående konflikt, nyhetsförmedling har ofta en sval och distanserad ansats som kan göra den som är personligt engagerad mer än frustrerad. Journalistik är otillfredsställande för den som söker bekräftelse. Men jag skulle vilja påstå att New York Times problem inte ligger hos läsarna. 

Den upplevelsen bekräftas i en ny studie där man jämfört hur tidningen rapporterar om Gaza respektive Ukraina. De som gjort granskningen är propalestinska aktivister, de publicerar sig också i propalestinska Mondoweiss. Men med det taget i beaktande – och bortom svårsmälta formuleringar om ”sionistisk entitet” och att Hamas skulle påminna om de ukrainska män och kvinnor som strider för frihet och mot en ockupationsmakt, alla sådana paralleller har Hamas själva gjort permanent osmakliga genom att skövla kibbutzer och massmörda dansande ungdomar – är den enkla men effektiva analysen relevant för fler än sympatisörer. 

Det finns en enorm skillnad vad gäller perspektiv. Och att den enbart beror på att Ryssland oprovocerat anföll Ukraina medan Israel anföll för att besvara ett fruktansvärt terrordåd… Jag tror inte det. Den förklaringen är för simpel, för rationaliserad, för långt borta från stora och svåra frågor om hur västjournalister uppfattar konflikten, vilka de kan relatera till, vad och vem som ryms inom deras medmänsklighet.

I november skickade en av New York Times redaktörer ut ett mejl till de anställda med förhållningsregler. Använd inte ord som slakt, massaker eller blodbad. Då hade redan fler än 10 000 palestinier dödats. Reglerna handlar specifikt om dem – och om Israel, som förövare. Fakta går före känslor, instruerade chefen. I detta fall. Men inte för Hamas. Och inte som 11 mars 2022: ”CARNAGE WIDENS AS CEASEFIRE TALKS FALTER”. Och inte som när ryssarnas urskiljningslösa våd i Butja avslöjats den 5 april: ”HORROR GROWS OVER SLAUGHTER IN UKRAINE”. 

Som om denna kliniska, inkonsekventa ovilja att använda språk som speglar verkligheten är vad som krävs för att inte utöva propalestinsk aktivism.

Varför är det så här? 

Att det anses objektivt korrekt att kalla ett blodbad för blodbad (Rysslands krig mot Ukraina), medan ett annat tonas ned (Israels krig mot Gaza). Som om denna kliniska, inkonsekventa ovilja att använda språk som speglar verkligheten är vad som krävs för att inte utöva propalestinsk aktivism.

Den nya rapporten av Writers against the war on Gaza bekräftar en medial tendens. Intercept har redan visat att New York Times under månaderna efter 7 oktober använde ”massaker” 53 gånger, varav en enda för palestinier.  

Samma mönster går igen i Storbritannien där Novara Media tittat närmare på hundratals artiklar i progressiva medier, som The Guardian:

”Det bekräftar att den brittiska allmänheten, över hela det politiska spektrumet, får en mycket skev bevakning av ett pågående folkmord.”

Är svenska medier bättre?

Inte ett dugg, menar Ali Esbati. Gaza-rapporteringen kommer i framtiden att bli ett kvardröjande och sårigt trauma, skrev han nyligen i Dagens ETC:  

”Detta är samhälleligt sprängstoff. Inte bara raseras nu grundvalarna för internationell humanitär rätt. Det blir också svårare att i ett land som Sverige tala brett och inkluderande om sanningssökande, fria medier. Hur ska det gå att lita på att andra delar av verkligheten reflekteras mer rättvisande, eller att maktövergrepp som riktas mot en själv ska uppmärksammas?”

Dagens ETC har dragit igång ett omfattande projekt där vi tittar på allt som publicerats i våra största medier – tidningar, tv, radio – för att sedan kunna redovisa, kvalitativt och kvantitativt. (För trovärdighetens och transparensens skull kommer även Dagens ETC att genomlysas.) Totalt kommer vi att granska tusentals artiklar och inslag. Om du har exempel på mer eller mindre lyckad rapportering, mejla mig gärna. 

Jag ser fram emot att ta del av resultatet. Jag anar möjligen hur det kommer att se ut. Men jag vill inte gissa, jag vill veta först. Då har vi just fakta, inte den eviga cykeln av anekdotisk bevisföring och reflexmässigt självförsvar. Då blir det förhoppningsvis tydligt vad som fungerat och vad som inte alls fungerat. Då, äntligen, kanske vi kan börja ta itu med med de där riktigt svåra frågorna.