Visserligen är det ännu inte helt klarlagt hur covid-19 spreds från allra första början – från en djurmarknad i Wuhan eller från det virologiska institut som finns i staden? Troligen var det väl från djurmarknaden, även om de kinesiska myndigheterna tyvärr vägrar lämna ifrån sig information till WHO som kan klara ut det hela.

En alltmer industrialiserad planet, en planet där skog och mark alltmer invaderas av bebyggelse, vägar och anläggningar utövar en ständigt ökad press på ekosystemen. Virus som lever i symbios med olika djurarter långt från människor kan, när dessa arter pressas, till slut migrera och hamna bland människor genom att hoppa till tamboskap eller fåglar. Och så mycket vet vi att det i naturen existerar hundratusentals virus som potentiellt är farliga för människan. 

Samtidigt är världen globaliserad, eller snarare – den är i händerna på en världskapitalism där transporter av varor och människor ständigt ökar och aldrig ifrågasätts och därmed går det väldigt fort för ett virus att sprida sig.

Det har gått mer än ett och ett halvt år sedan pandemin slog till, men fortfarande lyser civilisationskritiken med sin frånvaro. Att liberala och konservativa krafter inte bryr sig är knappast förvånande: Det här är deras civilisation. Men det är häpnadsväckande att så pass litet systemkritik hörs från gröna och röda krafter. 

Blir det debatt och diskussion handlar det mest om hur olika nationella myndigheter och länder hanterat pandemin.

Men även sådana debatter är oftast märkligt kortsynta. Jag har hela tiden argumenterat för att det kommer att ta många, många år innan det går att kartlägga det enormt komplexa skeende som ägt rum. Därför ansåg jag redan förra året att det var meningslöst att så snabbt tillsätta en Coronakommission. Allt en sådan kan meddela är ytterst preliminära rapporter, som självklart kommer att motsägas av nya rapporter från andra håll.

Det förvånade mig att medier och många politiker lyfte fram den senaste rapporten från kommissionen som om den vore det slutliga sanningsordet om hur pandemibekämpningen sköttes i Sverige. Det strider ju mot varje vetenskaplig insikt att utropa ett preliminärt forskningsresultat som slutbeskedet – vilket de flesta medier ändå gjorde när de helt gick på kommissionens ordval om ett svenskt ”haveri” i början av pandemin. Ganska snabbt kom givetvis invändningar mot kommissionen från andra forskare. Och forskarinläggen lär inte ta slut.

Det verkar som mediernas och det politiska kommentariatets tidshorisonter är på tok för snäva för att på ett rimligt sätt greppa en så enorm och genomgripande händelse som en pandemi. De vill ha ett omedelbart ansvarsutkrävande av enskilda makthavare, aldrig av ett system, möjligtvis med undantag för utpekandet av den ständiga underbemanningen i vård och omsorg som den ekonomiska åtstramningspolitiken länge orsakat.  

Kommissionens senaste rapport tände ändå ingen riktig gnista. Jag skulle tro att det beror på att svenska folket är hyggligt nöjda med Folkhälsomyndighetens agerande under pandemin. De allra flesta är förmodligen rätt så glada över att Sverige förblev i alla fall halvöppet under pandemin och att befolkningen slapp svåra lockdowns och skolstängningar med osäker verkan på smittspridningen och förmodligen dåliga konsekvenser för den breda folkhälsan. 

I den senaste opinionsmätningen från Kantar Public, som kontinuerligt beställs av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), visar mätningen för oktober på ett ”ganska eller mycket högt förtroende” för Folkhälsomyndigheten (67 procent). Men ett lågt för medierna (24 procent). Det tycker jag för övrigt stämmer rätt bra med de spontana kommentarer jag hör i vardagslivet. 

Den senaste tiden har flera europeiska länder hemsökts av stora och ibland stökiga demonstrationer mot restriktioner och vaccinationskrav. Sverige har varit rätt så förskonat från våldsamma protester (även om det tyvärr finns en hel del rabiata antivaxxare även här) och jag skulle tro att frånvaron av riktigt hårda lockdowns och mer av frivillighet har bidragit till ett lugnare klimat.

Men det är det där med system- eller civilisationskritiken: Jag hör knappt ett enda knyst om det från ledande politiker av något slag. Jag tolkar det som att de är vaccinerade mot insikter eller möjligen resistenta mot fakta.