I veckans nyhetsrapportering har klimatkrisen kommit närmare än vanligt. Ur flödet:
Peter och Barbro Gustavsson som bor i Gisshult i Nässjö kommun har fått föras med båt från sitt eget hus. Vattnet kring huset har stigit så mycket att räddningstjänsten gjort bedömningen att de inte kan bo kvar, skriver Sveriges radio.
En kvinna fastnade i sin bil mellan Svenljunga och Tranemo på tisdagsmorgonen till följd av översvämningarna, rapporterar P4 Sjuhärad. Vattnet strömmade in i bilen. Kvinnan fick ringa 112 eftersom hon inte kunde ta sig ur bilen.
Kanske är dessa människoöden lättare att ta till sig än en torrare nyhet som också presenterades i veckan: Uträkningar har visat att över 20 000 extra dödsfall inträffade i Europa förra sommaren till följd av de höga temperaturerna.
Det var i juni 2020 som fyra aktivister från klimatgruppen Extinction rebellion, med biljetter de hade köpt på förhand, tog sig genom gaten och säkerhetskontrollen på Ängelholms flygplats. En av aktivisterna – utklädd till superhjälte – klistrade fast sig mot flygplansnosen. En annan av aktivisterna fällde ut en banderoll och den tredje fotograferade aktionen. Den fjärde, Pontus Bergendahl, skötte kommunikationen med flygplatspersonal och polis. I november 2022 dömdes de fyra aktivisterna för en rad olika brott. Strängast straff blev det för Pontus Bergendahl, två månaders fängelse för obehörigt tillträde till skyddsobjekt, egenmäktigt förfarande och skadegörelse.
Domen är inte unik. I oktober 2022 meddelades domen efter liknande aktion på Växjö flygplats som genomfördes ett år tidigare. Även där blev påföljden två månaders fängelse för två andra Extinction rebellion-aktivister. Den domen är överklagad och inväntar prövning i Hovrätten.
Men eftersom Pontus Bergendahl har valt att inte överklaga sin dom blir han alltså den första klimataktivist att avtjäna straff i svenskt fängelse.
I en intervju med Dagens ETC kommenterar han: ”Jag har varit förberedd på det här. Det är löpande band-rättegångar för att sätta dit klimataktivister just nu. Jag har också en sabotagemisstanke mot mig för att ha stoppat biltrafik. Det finns inget annat land i Europa som åtalar klimataktivister för sabotage när de sätter sig på en väg.”
Jag har själv, liksom tusentals och åter tusentals andra, använt mig av civil olydnad inom ramen för klimatkampen, innan jag blev journalist. Det var under 1990-talet då vi samlades, medlemmar i många olika miljöorganisationer, för att under 20 minuter stoppa trafiken i Stockholms innerstad, en gång varje månad. I november 1991, en samordnad aktionsdag då klimataktivister i hela landet genomförde aktioner, blev jag gripen av polis.
Två år senare, 1993, stod jag inför rätta, åtalad för ”hinder i trafik”. Jag åberopade nödvärnsrätten, med argumentet att jag försökte förhindra ett större brott. Jag tar fram rättegångsprotokollet där tingsrätten tar upp att i ett då nyligen avgjort mål i Danmark fann domstolen att en person som kedjade fast sig för att blockera utsläpp faktiskt handlat i nödvärn. Rätten skriver även i min dom: ”Härav följer att det finns en rätt som s a s står över den nationella rätten. I det aktuella fallet stadgar denna högre rättsordning att människan har rätt till frisk luft. Individens rätt att ifrågasätta är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle, varför civil olydnad är ett viktigt inslag i en fungerande demokrati.”
Jag blir ändå dömd till böter.
Men vem är det som på riktigt begår brott, frågar jag mig. Är det jag, Pontus Bergendahl och alla andra aktivister som genomför – fredliga – aktioner med samma enträgna budskap som Greta Thunbergs unga klimatrörelse: Det är bråttom, lyssna på forskningen, förändra politiken så att den respekterar de planetära gränserna? Eller är det politikerna, som tvingar Barbro och Peter Gustavsson att evakuera sitt hus, eftersom de underlåter att föra en politik planeten tål?
Är det inte ett större brott med arternas massutrotande, klimatkatastrofer som driver människor på flykt och klimatrelaterad missväxt som orsakar svår hunger, än att med fredliga medel uppmärksamma detta?
Jag tycker fortfarande att mitt argument håller. Nödvärnsrätten borde vara tillämplig. Tacka aktivisterna istället för att döma dem. •
