På sätt och vis är byggnadsarbetaren Kim Söderström unik. Han är en av få fackligt förtroendevalda arbetare som någonsin fått vara sommarvärd i Sommar i P1. I ett hav av Jinders som pratat om att vara förälskade, Eklunds som berättat om sina släktingar och entreprenörer som snackat om sina vägar till toppen sticker Söderströms Sommar ut.

Han är en av få som berättat mer om världen än om sig själv.

I grunden är Söderström nämligen inte särskilt unik alls. Hans liv delas av många andra på arbetsplatser runt om i Sverige och det han berättar om berör tusentals människors vardag. Det gör det inte till mindre intressant lyssning, tvärtom.

Döden är en röd tråd som spinner genom Söderströms avsnitt. Han börjar i hissolyckan i Sundbyberg i vintras där fem byggnadsarbetare omkom. Förra året dog 18 arbetare på svenska byggen. Totalt på hela arbetsmarknaden miste 63 personer livet på sina jobb.

Få fall kommenteras uppifrån. Regeringen tillsätter inga kriskommissioner, inga kändistäta upprop skrivs under. Söderström undrar kallt hur politiken och samhället reagerat om det vore 18 advokater eller politiker som dött.

Det är lätt att förstå Söderströms ilska när han förklarar systemfelen som ligger bakom många av dödsfallen. Det är ingen slump att byggarbetsplatser i Sverige blivit farligare.

Långa led underentreprenörer anställer allt billigare arbetskraft och prioriterar bort skyddsutrustning för att vinna upphandlingar. Allt färre stora byggföretag i Sverige har egna byggnadsarbetare. Söderström förklarar det pedagogiskt: I stället upphandlar de arbetare från ett annat företag, som i sin tur säljer kontraktet vidare till en tredje, som i sin tur gör samma sak.

Mellan varje led ska någon tjäna pengar. Resultatet blir arbetsplatser där utländska byggnadsarbetare sover på smutsiga madrasser i baracker. När facket kommer för inspektion gömmer de sig. Att prata med dem kan leda till svartlistning och att man kastas ut ur landet. Söderström kallar dem livegna. Bättre än så kan det nog inte beskrivas.

Allt detta är en kombination av lagarna som gäller för arbetskraftsinvandring och allt som reglerar byggföretagens möjlighet att leja ut ansvar och arbete i hur långa led som helst.

Sommar i P1 har länge dragits med att den här typen av berättelser sällan fått plats i programformatet. Sveriges Radio har istället prioriterat kändisar som pratar om sina barndomar eller ännu hellre om sina trauman.

Tidningen Arbetet har tidigare bevisat det som Söderströms sommarprat understryker: Det finns många andra berättelser från Sverige att sända. I poddserien Från Golvet undrar Anna-Karin Hällman hur hennes pappa dog på en bangård ägd av Green Cargo. Samma säsong berättar Erica Hedlund om hur hon tvingades hantera en skjutning precis utanför förskolan hon arbetar på och lokföraren Nathalie Gustafsson beskriver smärtan efter att ha kört på ett barn.

De är inte bara gripande historier utan också samhällsviktiga skildringar.

Söderström hittar kraft och ljus i det fackliga engagemanget. På samma sätt som orsaken bakom dödsfallen på svenska arbetsplatser beror på aktiva politiska beslut ligger lösningen också där: i aktivt politiskt arbete och organisering.

Det bygger stolthet och styrka att förbättra sina omständigheter tillsammans med andra. Det får vi faktiskt aldrig sluta berätta om.