I juni väntas ledamöterna, enligt Svenska freds, rösta om det avtal som ger USA omfattande militära befogenheter i Sverige. 

Danmark och Norge har redan ingått liknande avtal med USA. Men grannländerna var kloka nog att inkludera explicita förbehåll mot kärnvapen. 

Sverige skriver godtroget:

”Det finns inte skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svensk territorium i fredstid.” 

En sådan osäkerhet borde inte accepteras av vare sig opposition eller remissinstanser. Men bara ett fåtal av remissinstanserna tog upp kärnvapen i sina svar och oppositionens protester har varit närmast obefintliga. 

Under SVT:s partiledardebatt häromveckan fick energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) frågan om kärnvapen på svensk mark. Hon var ovanligt tydlig: 

”Vi kan inte utesluta kärnvapen. Vi ser inget behov av det nu, i fredstid.” 

Det är fint att Busch lever i nuet, men lämpar sig en sådan vaghet för ett försvarsavtal med en av världens största militärmakter? Som stöttat Israel med vapen under kriget i Gaza och om några månader kan ledas av Trump? 

Avtalet ger USA rätt att skapa USA-styrda områden, med amerikanska lagar, i Sverige. Militärpersonal och deras anhöriga behöver inte visa pass när de reser in i landet.

Gränsen är för många redan passerad, men Ebba Busch är inte nöjd – hon vill sparka lite till på den fredsvän som redan ligger. 

Plötsligt är vi ett steg närmare kärnvapen på svensk mark, bara så där. Vi vet ju allihop att det som bedöms onödigt i fredstid kan anses nödvändigt i krigstid. Se bara hur snabbt vi omfamnade Nato.