Samtidigt uppger källor inom partiet att Lars Adaktusson inte längre är önskvärd, varken som ledamot i partistyrelsen eller som vice ordförande.
Han plockas bort.
Lars Adaktusson menar att det är hans eget beslut.
Nej, inte förenliga versioner.
Sanningen måste syntetiseras.
Lars Adaktusson informerade verkligen ledningen om sina principer och om hur han röstade. De visste exakt vem de skickade till Bryssel och vad han skulle leverera.
Abortmotståndet var inte ett problem förrän det blev medialt avslöjat.
Nu gör sig Ebba Busch Thor kvitt Lars Adaktusson. Han är en belastning. Nu talar vi om krass strategi, att hon vill lyfta partiet till vårens opinionshöjder.
Det här har aldrig handlat om att Lars Adaktusson är en ideologisk avfälling, att hans åsikter är för extrema för Kristdemokraterna. Faktum är att han är representativ för det nya Kristdemokraterna som Ebba Busch Thor kultiverat sedan hon tog över efter Göran Hägglund.
Jag kan förstå att Lars Adaktusson känner sig kränkt, vilket är uppenbart när han intervjuas av Torbjörn Nilsson på Expressen. Han har fått uppleva partiets hyperkänslighet vad gäller att följa skiftande opinioner.
Till en viss gräns ställde partiledningen upp för honom. Kristdemokraternas policychef Johan Ingerö anklagade medier för politisering, att det fanns en agenda att skada just Kristdemokraterna. Det här drabbade både Dagens ETC och Dagens Nyheter. En ny tonalitet som inte så lite påminner om det vi ser på andra sidan Atlanten, där Donald Trump ständigt anklagar ”vänsterliberala” medier för att fejka nyheter och frångå sitt uppdrag att informera allmänheten.
Högerpopulismen är flyktig, opportunistisk, men det betyder inte att den saknar kärna.
Kristdemokraterna har en ideologisk kärna.
Det som nu framkommit om Lars Adaktusson blottar denna kärna – som är ultrakonservativ, och som alls inte försvinner bara för att han faller längre ned i hierarkin.
Läge att vända blicken från offerlammet till den som håller kniven.
Läge att ställa frågorna till Ebba Busch Thor.
Bakgrunden är givetvis att andra kristdemokratiska politiker än Lars Adaktusson lånat ut sig till amerikansk, ultrakonservativ påverkan. Extrema grupper som strävar efter att manipulera lagstiftning i andra länder.
Ett konkret fall är när Alliance defending freedom (ADF) finansierade kampanjen till stöd för barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen som vägrade utföra abort och hävdade samvetsfrihet. Ett besvärande antal kristdemokratiska politiker ingår i ADF:s nätverk.
”Politiskt arbete innebär per definition att man, för olika syften, står i kontakt med personer eller organisationer som man inte nödvändigtvis delar alla åsikter med”, säger Kristdemokraternas presschef Per Gudmundsson till Dagens ETC.
Ponera att politiker från ett annat parti skulle ha motsvarande försänkningar i exempelvis en islamistisk organisation. Eller ha suspekta kontakter med Ryssland. Då hade drevet farit fram som en bulldozer och inte stannat förrän den ytterst ansvariga.
Kristdemokraterna har en partiledare.
Hon heter Ebba Busch Thor.
Hon säger sig vilja ”bygga en ny sorts feminism” och lovar att Kristdemokraterna respekterar svensk abortlagstiftning.
Det finns all anledning att tvivla.
Ebba Busch Thor måste besvara framför allt tre frågor:
Är det i sin ordning att kristdemokratiska politiker samarbetar med ADF och diverse ultrakonservativa organisationer?
Dessa organisationer har en agenda som som handlar om att urholka aborträtt, tvinga fram samvetsfrihet, sprida homohat i svenska skolor och inskränka friheter för hbtq-personer. Är det här förenligt med din politik?
Hur trovärdig är din så kallade feminism när ditt parti fungerar som plattform åt kvinnofientliga hatgrupper?
