Under de senaste tjugo åren har klyftorna ökat kraftigt i Göteborg och hur vi göteborgare mår avgörs av var i staden vi bor. I dag skiljer det lika mycket i livslängd mellan olika delar av Göteborg, som mellan Sverige och Nicaragua.

Det tar lite mer än femtio minuter att åka 11:ans spårvagn från Komettorget i Bergsjön till Saltholmen i Långedrag, men skillnaden i medellivslängd är stor.

Siffror från rapporten ”Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg” visar att män i Långedrag lever tills de är 83 år gamla och kvinnorna i 85 år. I Bergsjön är medellivslängden 74 år för män och 79 för kvinnor. Nio års skillnad för män, sex för kvinnor. 

För varje hållplats som spårvagnen passerar mellan Långedrag och Bergsjön blir livet tre månader kortare. 

Det är inte bara på medellivslängden som klyftorna syns. Sedan 1992 har gapet mellan rika och fattiga i Göteborg vuxit, samtidigt som medelinkomsten nästan har fördubblats i det område med högst medelinkomst, Långedrag, har den sjunkit med 10 000 kronor i det mest utsatta området som i dag är Östra Bergsjön.

Vi vet att det ser ut såhär. Att det har sett likadant ut i decennier. Trots det låter vi utvecklingen fortgå och eskalera. Nyheten att klyftorna ökar får varje år passera utan att speciellt många lyfter ett ögonbryn. Vi har vant oss och verkar utan större bekymmer acceptera att vi lever i en helt delad stad där livsvillkoren avgörs av var i staden du växer upp. Det är jävligt skrämmande. 

I veckan presenterades den årliga betygsstatistiken för Göteborgs nior. I absoluta botten finns Bergsjöskolan där bara 18,5 procent av skolans nior går ut med godkända betyg. I toppen återfinns självklart Nya Påvelundsskolan, som ligger i Långedrag. Där går 96 procent av eleverna ut med godkända betyg. Kopplingen mellan skolresultat och var eleven växer upp är därmed väldigt tydlig och skillnaderna mellan olika bostadsområden är extrema. 

Vi kan inte acceptera att niorna i Bergsjön har det så mycket svårare är niorna i Långedrag, femtio minuter bort. 

Många unga får inte den hjälp de behöver för att klara skolan och bli behöriga att söka till gymnasiet, det påverkar resten av livet och göder segregationen. 

Situationen är ohållbar, segregationen måste börja brytas nu. 

För att lyckas med det krävs en kraftfull omfördelningspolitik som ger alla samma möjligheter att lyckas. 

Barn och unga i stora delar av Göteborg behöver riktade insatser för att få bättre levnadsvillkor. Det krävs en massiv satsning på förskolan, skolan och inom socialtjänsten. 

Och satsningarna måste göras nu, inte om några år.