BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I stället köps platser hos privata utförare och behovet är så högt att kriterier och krav sjunker dagligen.
Att socialtjänstlagen har lagts på hyllan helt blir även det allt tydligare när vi iakttar hur hemlösa romska EU-medborgare i kommunen blir utsatta för kommunens mest råa demokratiska skämt. Med detta sagt vill jag förmedla ett återkommande mantra som politiker och påstått sakkunniga nu länge har skanderat i ett försök att avsäga sig ansvar för sina medmänniskor. Nämligen idén om att socialtjänstlagen bygger på frivillighet. Den efterföljande harangen uttrycks gärna som att de hemlösa romska EU-medborgarna i vår kommun själva inte vill ha kontakt med socialtjänsten eller myndigheter av något slag. Denna absurda idé om ett självvalt utanförskap.
Jag finner denna retorik rent demokratifientlig. Är det meningen att vi ska acceptera en mänsklig säkerhetsstrategi som bygger på att barn och vuxna som lever och sover på gatan och som inte frivilligt har tagit kontakt med socialtjänsten har sig själva att skylla? Jag vill påstå att om en kommuninvånare är i behov av socialt stöd, men inte aktivt söker detta stöd, så är det givetvis det allmännas uppgift att arbeta upp ett förtroende för de myndigheter som de facto kan se till att erbjuda de rättigheter dessa individer har rätt till.
Vi måste aktivt stärka den demokratiska ambitionen av just den anledningen, att socialtjänstlagen faktiskt bygger på frivillighet, kämpa för att bygga upp det förtroende för det allmänna som uppenbart har saknats hos många av våra kommuninvånare. Om ett förtroende för det allmänna saknas hos den enskilde, är det för att det allmänna har misslyckats med att uppvisa en viljeriktning som över huvud taget har förtjänat ett sådant förtroende. Det allmänna måste aktivt arbeta för att människor upplyses om hur de nyttjar sina fri- och rättigheter, samt givetvis uppmuntras till att faktiskt nyttja dem.
Det är på socialtjänsten vi måste börja. Osynliggörandet av de yrkesverksamma människor som arbetar med att lyfta de mest utsatta i vårt samhälle måste upphöra. Den givna klassproblematiken som står bakom förminskandet av problemen beror givetvis till störst del på att de livsöden som står på spel hos socialtjänsten tillhör människor med stor social och ekonomisk känslighet, redan innan de har kommit i kontakt med socialtjänsten. Missbruk, våld och övergrepp, fattigdom och arbetslöshet, psykisk och fysisk ohälsa. Diskriminering och utsatthet. Sociala och ekonomiska fenomen som uttryckligen är kopplade till klass och social status. Vi har nu som alltid djupa klassrelaterade orättvisor i Sverige. Detta blir givetvis mer synligt när antalet skyddsbehövande ökar. Socialtjänstens nedprioriterade ställning i budgetar kommuner över blir uppenbar.
Det är klart att vi ska se verkligheten som den är. Vi lever i en värld anfrätt av kris, våld och djup oro. Men det är väl än mer klart att vi ska se verkligheten som den alltid har varit. En kris uppkommer inte plötsligt av egen kraft. En kris synliggör de strukturella problem som ligger på botten. En kris kastar sken över alla de skavanker som annars döljs under högkonjunkturella lustspel. Vi vet att det inte är är flyktingar, ensamkommande barn eller EU-migranter som bör stå till svars för socialtjänstens kris. Vi vet att det är den politiska viljeriktningen under två blå mandatperioder tillsammans med den nuvarande brunröda som vi måste ställa mot väggen.
Dessa, tillsammans med den effektiviseringshets som drastiskt har minskat socialsekreterarnas handlingsutrymme. Tillsammans med den planlösa och ogenomtänkta privatiseringen av det offentliga. Tillsammans med den ofattbara ofullkomligheten som våra folkbildande instanser har uppvisat när det gäller att tackla den svenska underliggande rasismen som har lamslagit Sverige. Och inte minst, tillsammans med oss. Vi, kommuninvånare. För det är i slutändan vi som endera hjälper eller stjälper en god samhällsutveckling där alla människors grundläggande fri- och rättigheter tillvaratas
