Det blev ett jävla liv, helt enkelt. Moderaternas Ulf Kristersson anklagade Miljöpartiet för att uppmuntra till aktioner av det här slaget och MP tog avstånd från aktionen.

Det gör även jag, liksom de allra flesta människor. Politiska aktioner som riskerar människoliv är alltid förkastliga. Det anser även den organisation som genomförde aktionen. Den tar avstånd från allt våld. Men i det här fallet hörde man verkligen en naivitet hos företrädarna när de skulle rättfärdiga aktionen.

Men sannolikt kommer vi få ser mer av den här typen av aktioner – väldigt många människor och i synnerhet unga människor är helt enkelt förtvivlade över bristen på klimatpolitik. I realiteten är inget parti berett att på allvar göra något åt utsläppen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är bäst på det av riksdagspartierna, vilket Naturskyddsföreningen oftast framhåller. Men de stora partierna, S och M, sätter inte klimatfrågan i centrum, allraminst i denna valrörelse. Och för nästan alla partier är evig ekonomisk tillväxt i praktiken viktigare än en beboelig planet. Värst av partierna är ju SD – numera möjligen det näst största partiet – vars partiledare knappt ens erkänner att det existerar en klimatkris.

Just återställandet av förlorade våtmarker är en av de mest effektiva åtgärder som kan genomföras. I Sverige läcker de utdikade våtmarkerna idag ut lika mycket som Sveriges hela personbilstrafik. FN:s klimatpanel har konstaterat att en av de snabbaste vägarna till att minska utsläppen är att återställa våtmarkerna.

Civil olydnad som inte sätter människoliv i fara är nödvändigt. I den civila olydnadens etik ingår att de som genomför en aktion som strider mot lagen, måste ta på sig eventuella straff för det.

Människor dör nu på planeten på grund av uppvärmningen och de extremväder den orsakar. Det lidandet borde vara närvarande i valrörelsen.