Men de senaste månaderna har tongångarna radikalt förändrats.

Som exempel har lokalpolitiker från Sverigedemokraterna försökt stoppa sagostunder för barn med dragqueens. Eventen har funnits sedan 2017 men först nu har dessa hamnat i skottgluggen. Resultatet av den uppskruvade debatten från politiker har lett till hat och hot, i vissa fall har det gått så långt att biblioteken fått hyra in väktare, i andra fall har man tvingats hålla sagostunden digitalt istället för fysiskt på plats.

Men det är inte bara sagostunder som används som slagträ i kulturkriget om kön. Nu kliver även Aftonbladets kolumnist Åsa Linderborg rakt ned i fördomsträsket. I sin senaste text skriver hon oroligt om badhus och transpersoner. Hon frågar sig om hon ska behöva dela duschrum med någon som ”känner sig som kvinna men har penis”.

Vad som föranlett dessa bekymrade frågor är fallet med Ibi-Pippi Orup Hedegaard. Den danska konstnären har vandaliserat en annan konstnärs verk och därför dömts till 1,5 års fängelse. Konstnären föddes som man men bytte kön 2015. Linderborg undrar därför vilket fängelse som Ibi-Pippi ska hamna i, bland kvinnor eller män?

I den stilen fortsätter resten av Linderborgs text. Hon tar upp tre exempel som handlar om transkvinnor som har begått brott. Utöver Ibi-Pippi nämner hon en transkvinna som var man när hon styckade sin flickvän. Ett annat exempel är en transkvinna i Skottland som våldtagit två kvinnor.

Som minoritet i ett majoritetssamhälle känner jag igen debattstilen. Man tar några extrema fall och upphöjer dem som allmängiltiga. Några muslimer som är extremister gör alla muslimer till potentiella extremister, några invandrare som begår brott gör att fler invandrare ökar risken för fler brott. Det är alltid det extrema fåtalet som ska sätta bilden av flertalet. Och hela debatten ska kretsa och upptas av de få. 

Den som ifrågasätter ramarna för debatten riskerar att anklagas för att vilja lägga locket på, tysta eller inte erkänna ”problemen”. Medan den som debatteras känner sig som en förlorare hur den än gör.

Men jag reagerar även på något annat i Linderborgs text. Hon undrar hur det ska gå för kvinnor från ”en del kulturer” som inte får beblanda sig i duschrummen på badhus. Tyvärr är det också en tröttsam debattstil, att använda en annan minoritet som slagträ för att kamma hem sin poäng. Tänk att vissa debattörer bara bryr sig om muslimer när det kommer till dessa frågor.

Det där är inget nytt eller unikt för Linderborg, i debatten används muslimer och hbtq-personer som avskräckande exempel. Ibland är det muslimer som behöver skyddas från transpersoner och ibland är det hbtq-personer som behöver skyddas från muslimerna. Oavsett vilket är avsikten sällan av omtanke om de som berörs.